tovisen

Jag går från död till viktnotering - känns Ytligt. Livet är mycket yta, tycker jag.

Döden finns liksom där bredvid oss och stampar hela tiden, bara mer eller mindre tyst/högt. Igår gick jag lugnare än jag brukar till och från affären och andades djupa andetag, för att finnas mer i nuet. Kände på hur min kropp kändes. Hela dagen gick åt att vara, fundera och pyssla med bara sånt jag tycker är mysigt och roligt.

När människor dör i min närhet, eller ifrån någon som jag älskar, blir jag låg hela jag. Nån slags reaktion på de jag själv sörjer förmodligen. Jag har lärt mig att ta mina tillfällen att få vara i den känslan.

Så, på nåt sätt paradoxalt att blogga om vikten dagen efter det har hänt. Å andra sidan är min viktresa till Stor del något som handlar om hälsa. Både fysisk och psykisk.

Dagens vikt: 80,3 kg
Förändring: - 1,1 kg
Totalt sen start: - 6,4 kg

Veckans träning:
1 konditionspass på gymmet, 30 min
1 långpromenad på en och en halv timma kanske
vardagsmotion

Eftersom jag har tjuvvägt mig i veckan för att kolla om min känsla av lätthet i kroppen stämde med "verkligheten" (vågen) vet jag att jag har varit nere under 80-strecket med råge under veckan. Men i min sorgsenhet igår orkade jag inte fixa nån mat och min spontana reaktion blev "pizza!".  Jag känner mig full av deg och ost och såg faktiskt ut att ha gravidmage igår... God var den väl, men ärligt talat - värt det? Nja. Note to self: beställt nåt godare och bättre nästa gång (eller ät halva, möjligen).

Den här detoxen som jag är inne på dag 6 idag bortsett från pizzahaveriet är god! Jag ska vara snäll mot mig själv och fortsätta med den så långt det går, t.ex. när jag är hemmavid och ha det tänket med mig så ofta jag kan.

Idag har jag känt mig tröttare och segare än på dom här sex dagarna (tio utan kaffe), jag lägger all skuld på pizzan ;)

Nu middagsfix sen styrelsemöte. Kram.