tovisen

Emil Jensen, Hur lyckliga kan vi bli?

Hur lyckliga kan vi bli
vi som vet vad stjärnorna består av?
Hur magiska kan vi va
när vi vet vad hjärnorna består av?
Hur älskande kan vi bli
när vi vet vad, när vi vet hur?

Jag höll era hala händer.
Vi byggde ett land av korthus.
Lät era lärda läppar leda mig.
Hur lyckliga kan vi bli,
vi som spillt på kartans alla vita fläckar?

Hur spännande kan världen bli,
när vi vet vad fläckarna består av?
Jag höll era hala händer.
Vi byggde ett land av korthus.
 Lät era lärda läppar leda mig.

Samma vatten genom Nilen
- inte riktigt samma droppar
Samma meningslösa skog
- aldrig samma träd
Samma himmel över Chile
- men varje öga har sin egen,
varje steg sin egen väg

 Jag höll era hala händer.
Vi byggde ett land av korthus.
Lät era lärda läppar leda mig,
förleda mig,
lura mig.

Han är en GUD. Underbar låt.

Skolan nästa. Ska skriva ut arbetet och en sista gång gå igenom offer/marginaliseringsarbetet som vi ska ha seminarium i kl 11-14. SÅ skönt att det är klart sen. Bara krim-tentan kvar, plus tentaseminarium nästa vecka på filmanalysen. I övrigt nästan ingenting schemalagt till i slutet av mars. Lyx - ja. Det som jag precis skrivit finns ju på att-göra-listan, plus att jag har nån tanke om att kunna jobba lite mer (t.ex imorgon, då är det dags för fängelset igen).

Vet inte varför jag känner mig Så stressad dock. Har iofs en del att göra, kan inte säga annat.. Till och med på ett yogapass igår kollade jag på klockan. UNDER PASSET. Allvarligt talat, om det någon gång är man ska klara av att vara i sig själv och bara fokusera på sin kropp borde det väl vara då?

Kom till insikt om något igår på passet dock. Nåt jag borde ha gett mig själv så mycket mer cred för.
Har haft - och har ännu -  ett riktigt taskigt förhållningssätt till godis/socker. För några år sen, när det var som värst och var nära på okontrollerat, var jag uppe på nästan 95 kg. Igår slog det mig. Förut har det varit nåt i periferin. Men jag har ju tagit tag i det. Jobbar som fan med det ännu, varje dag och varje timme. Men det var skönt att inse, att jag tog makten i mina egna händer och ändrade - började må bättre. Det där är nästan tio kilo sen. Klappar mig själv på axeln, inte för vikten i sig utan för att jag klarat av att låta mig själv må bättre.

Puss.