tovisen

Vissa gånger är det ju mer användbart än annars att man inte är så särskilt pryd av sig! Som igår när jag gick från spårvagnen hem, upp över krönet, och såg den där mannen som stått där några gånger förut. Som jag har anat varit nåt lurt med och jag har trott mig en gång se honom stå och smeka sig själv, fast med ryggen mot mig.

Igår var det så att säga inga tvivel! Min spontana reaktion var att ringa hem till T. så att jag skulle få ha telefonkontakt med honom, men så kom jag på att det kanske inte var det viktigaste samtalet - utan att ringa Polisen faktiskt var mera rätt.

Polisen är jättesnabba på att svara i telefon, får jag säga! Typ hundra meter senare hade jag fått prata med två stycken, varav en satt på ledningscentral i Gbg vad jag förstod. De skulle skicka någon. Hoppas de gjorde det och att de fick en glimt åtminstone, av den här killen.

Hur Ska man reagera när man går förbi en sån person? "Ska" man bli upprörd, "ska" man låtsas som att man inte ser honom (eller henne...) - vilket är bäst? Vete tusan.

- - - - - - - -

Idag: fix å trix, foton ska in i album, tvätt ska tvättas, mat ska handlas och en kväll i stan står på agendan! Mysigt!