2010-10-03 Spindelterapi.

Ikväll när jag satt och pratade med min kollega på kontoret på jobbet, hörde jag en liten, rätt tyst "duns" uppe vid en hylla. Märkligt, tänkte jag. Kanske en spindel? Men såg ingenting och tänkte att det måste ha varit en enorm spindel för att jag skulle ha hört dunsen. Alltså inte rimligt. Vi pratade vidare.

Klättra-klättra-klättra längs väggen. Där kom den. DEN ENORMA SPINDELN. Fy fan.

Jag sa till min kollega att det satt en enorm spindel bakom henne och hon vänder sig om och säger "Det där är nog den största spindeln jag har sett!". För att sen hämta en laddning hushållspapper i köket och bege sig tillbaka (!!!!!!) mot spindeln för att ta bort den (!!!!!!!!!!!!).

I samma stund lämnar jag rummet och säger "hej då ses sen" i farten. Hör kollegan ropa att "du, jag tappade bort den. Den försvann".

UUUUUUUUHHHHHH.

Ärligt talat: spindlar. Vad är grejen? Jag vet ju att dom inte är giftiga här, och att de sannolikt inte bits. Att de är bra och egentligen snälla djur. Men de är så vidriga så det finns inte.

Därför skulle jag försöka ha egenterapi ikväll, och googlade på "husspindel". Och kolla bilderna.
Gör det, googla "husspindel" och gå in på fliken "Bilder".

Jag klarade säkert fyra sekunder. Med hög puls.
Mycket stolt!

Kommentarer
Postat av: Bloggaren Herself

Ja, FY FAN!!!!

Spindlar, det värsta som finns.

Vi hade en källarspindel som gäckat oss i flera år, den var gigantisk, jag döpte den till "Monstera".

När den väl var för lång borta från sitt bo för några månader sedan hann jag få ner mamma i källaren och få död på den. Mamma, den otroligt ORÄDDA tog en TIDNING, smällde till den, den blev nog typ bara bedövad av slaget och sedan SMASCH mot betongen på källargolvet.

Jag höll på att spy, större spindel har ingen av oss sett, i FRIHET.

Mamma är alltig en hjälte i dessa situationer, jag är glad att vi bor i samma hus... ;D

KRAM

Postat av: maja

Haha. Hade en polare här i Halmstad som samlade på spindlar. efer mycket om och men lyckades vi utstå ett besök i hans lägenhet. där tar han fram en burk med en giftig afrikansk spindel. jag, martin o ahmed kikar nyfiket ner i burken. peter öppnar locket. Den hoppar väl inte? frågade jag. Det tog tre sekunder innan spindeln hoppade rakt ur burken. Vi var ute ur lägenheten på fem röda. Närmaste motgift finns i stockholm. behöver jag nämna att jag aldrig mer satte min fot i hans lägenhet? Nä, fy faaan! Hellre möter jag en kamphund i mörkret än en giftspindel face to face. kamphunden kan man i alla fall hinna få in en spark på. en spindel går alldeles för fort för min reaktionsförmåga. den sitter ju i näsan innan man hunnit fatta vad som hänt.

2010-10-04 @ 20:40:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback