tovisen

Hade inte hört den här låten innan begravningen i lördags. Men kan varmt rekommendera er att söka upp den på spotify, den heter just "If it be your will".

När folk sa "vilken fin begravning" i lördags, när ceremonin var slut och minnesstunden tog vid - så fattade jag inte vad dom menade. Det fanns inget fint i den dagen för mig. Inte då. Jag hörde vad pastorn sa (och det var vackert, tungt för honom, att prata om en nära vän), otroligt fina lovsånger och någon psalm - vackert. Men jag kunde ändå inte sjunga med. Jag kunde mest bara gråta och höra alla andras tårar. Eller se på dom söta barnbarnen som åt pim-pim eller försökte stoppa en godis i örat. För att sen se fotot på Gunilla framför kistan, korset gjort av strandfynd från en av hennes favoritstränder. Och jorden från hennes Fidenäs, läggas på kistan.

Tänkte då, att om den här dagen är så tung som den är just nu. Vad vore den inte utan min tro? Hade jag ens tagit mig igenom den?

När Wille, Viktor, pappa och tre andra, hade burit ut kistan till bilen och den sista sången sjöngs, blev det tyst, matt och ekande tyst. Då säger ett av barnbarnen till Viktor: "Pappa, nu när farmor är död - då kan JAG va din mamma!".

Världens finaste unge!