2011-11-16 Chock.
Kors i taket, två datorinlägg på bara några dagar. Lite som förr i tiden, bloggen lever igen!
Igår åkte Thomas och jag till barnmorskan för vanlig koll, magen växer som den ska och jag följer min egen skala. Men hon hade svårt att hitta Pyrets hjärtljud och urskilja dem från mina, så vi fick prova ett par gånger. Sen visade hans puls mellan 120-130 sa hon, vanligen ligger den på 140. Det i kombination med att jag tycker att det känns annorlunda när han rör sig fick henne att se lite fundersam ut och hon skickade oss till Östra Sjukhuset för att ta en CTG-kurva (kolla fosterljudskurva hi-tech nånting nånting).
Helvete vad läskigt. Som ni förstår gick det ju bra, annars hade jag inte skrivit nu kan man ju ana. Men vad tankar som han fara runt i huvudet. Tänk om han inte mår bra där inne? Blir det akut snitt då? Blir vi föräldrar ikväll? Eller blir vi annars av med vårt barn?
När jag skulle sova igår höll Pyret dock låda som "vanligt", som för att säga att han mår bra och är på G där inne! Nån märklig lättnad och chock i ett höll i sig igår och nog under natten med för den delen. För jag kom knappt ur sängen. Efter en dusch bestämde jag mig för att stanna hemma idag. Det är faktiskt för mycket nu.
Det räcker med att ha en sjuk pappa och mycket att göra på jobbet, bara tanken på att Pyret inte kommer ut och mår tipptopp räckte för att jag ska behöva kurera mig hemma idag. Den känslan hade varit nog om den kommit ensam utan det andra!
Pust.
Känns jättebra att jag valde att stanna hemma, inte helt lätt när man arbetar med människor. Idag har vi egentligen ett möte inplanerat med en hel familj och deras anhöriga (tror det är nästan 15 pers på nätverksmötet). Det är planerat sen 3 veckor, men jag inser att det inte är läge att ta hand om dem före mig själv.
Nu ska jag dricka upp min kopp the och krypa ner igen. Sen bara ta dagen som den kommer.
Kram.
Igår åkte Thomas och jag till barnmorskan för vanlig koll, magen växer som den ska och jag följer min egen skala. Men hon hade svårt att hitta Pyrets hjärtljud och urskilja dem från mina, så vi fick prova ett par gånger. Sen visade hans puls mellan 120-130 sa hon, vanligen ligger den på 140. Det i kombination med att jag tycker att det känns annorlunda när han rör sig fick henne att se lite fundersam ut och hon skickade oss till Östra Sjukhuset för att ta en CTG-kurva (kolla fosterljudskurva hi-tech nånting nånting).
Helvete vad läskigt. Som ni förstår gick det ju bra, annars hade jag inte skrivit nu kan man ju ana. Men vad tankar som han fara runt i huvudet. Tänk om han inte mår bra där inne? Blir det akut snitt då? Blir vi föräldrar ikväll? Eller blir vi annars av med vårt barn?
När jag skulle sova igår höll Pyret dock låda som "vanligt", som för att säga att han mår bra och är på G där inne! Nån märklig lättnad och chock i ett höll i sig igår och nog under natten med för den delen. För jag kom knappt ur sängen. Efter en dusch bestämde jag mig för att stanna hemma idag. Det är faktiskt för mycket nu.
Det räcker med att ha en sjuk pappa och mycket att göra på jobbet, bara tanken på att Pyret inte kommer ut och mår tipptopp räckte för att jag ska behöva kurera mig hemma idag. Den känslan hade varit nog om den kommit ensam utan det andra!
Pust.
Känns jättebra att jag valde att stanna hemma, inte helt lätt när man arbetar med människor. Idag har vi egentligen ett möte inplanerat med en hel familj och deras anhöriga (tror det är nästan 15 pers på nätverksmötet). Det är planerat sen 3 veckor, men jag inser att det inte är läge att ta hand om dem före mig själv.
Nu ska jag dricka upp min kopp the och krypa ner igen. Sen bara ta dagen som den kommer.
Kram.
Kommentarer
Postat av: Filippa
Usch vad obehagligt och läskigt! Men tur att pyret var ok. Jag tycker du gör helt rätt i att ta hand om dig nu Tove. När jag var gravid sa en vän till mig att "du har ju faktiskt ansvar för någon annan, inte bara att ta hand om dig själv", så tänk på det om du får dåligt samvete över att stanna hemma. PUSS
Trackback