2006-09-06 Sjukskriven.
Vart börjar man?
ganska svårt att veta vad jag vill skriva, fastän jag vet att jag vill skriva Nåt.
tror det började när jag låg hemma å var ganska krasslig förra veckan. har väl sällan haft så mycket tid att tänka å känna, faktiskt. flera DAGARS stillasittande å ligga-still.
gick på jobbet i fredags förra veckan, kände mig inte alls pigg. tänkte att det var för att jag nog ännu var lite sjuk. men.. såhär i efterhand hade jag nog faktiskt fysisk ork för att va där. jag var där också, även om jag tog en 20 min för att vila före krogtömningen. sen, efter nattpasset, gick jag hem och läste på nätet om depression.
det slog mig då, att det skulle kännas skönt om jag skulle få den diagnosen. för så känns det, i mig, att jag mår. samtidigt som det var nästan läskigt att läsa, för att det var träffande, så.. gjorde det känslan tydligare, på nåt sätt. av vad som är fel.
jag sov, och vaknade riktigt låg på eftermiddagen. det var där och då som det brast. tog stopp. satt hemma hos regina o johnny i flera timmar och lipade och drack en halv kopp the på hela tiden. de tipsade mig om att man ju Kan sjukskriva sig.
Va? Come again?
Jag blöder inte. Det gör inte ont i nåt ben. Jag är snorig men jag använder nässpray. Sjukskrivning?
Jag jobbade lördagnatten, började flera timmar efter att jag egentligen skulle ha börjat, gick på ren viljestyrka. Skulle köra på söndagen igen, 18-01, och hade tänkt köra det. Men ringde till min chef och sjukskrev mig några timmar före.
Från att på lördagskvällen tänka "njaej, sjukskrivning ska det verkligen behövas?" till att på söndagen snudd på lipa chefen i örat.
här går det undan.
Fick en tid hos en läkare på måndagen, riktigt bra, han lyssande. Jag fick en remiss till nån terapeut eller vad han nu är som jag ska få prata med. Plus återbesök hos doktorn. Han sa, även om han också betonade att på 40 minuter ställer man ingen tydlig diagnos, att det jag berättade om hur jag känner, ibland har tydliga likheter med depression. Att vi får avvakta och kolla lite mer på det, om det är det.
Det är stort. Men på nåt sätt kändes det bättre, lugnare, när han säger att ungefär 30 procent av Sveriges befolkning någon gång har någon slags depression. Ojoj.
---
Sjukskrev mig i en vecka, vilket egentligen innebär att jag ska börja på söndag. Men jag har pratat m min läkare idag och han tycker att jag ska tillbaka tidigast på måndag, men att jag får känna efter själv sen.
---
Har inte pratat med många den här veckan. Orkar inte. har träffat min familj. Oscar e så j.a bra att prata med å hänga med, han verkar fatta och vill verkligen förstå. fantastisk lillebror. Mamma å pappa kopplar också, utan att säga mycket i onödan. "been there..".
var i vibble häromkvällen och Bill å Åsa kom förbi. dom är som familj för mig, riktigt sköna personer, dom har varit med från att jag föddes. jag var nervös innan dom kom. och satt nästan helt tyst när vi fikade. lyssnade, men kunde inte förmå mig att prata. det är läskigt, att inte vara sig själv, orka vara det, ens när man har de absolut närmaste runt bordet.
---
ändå är det den här veckan, som de som jag faktiskt träffat eller pratat med, faktiskt erkänt för mig hur de har mått/mår nu eller förr. har sällan fått så många bekännelser som nu - eller så är det att jag registerar allt annorlunda nu.
för sanningen att säga, så är jag självklart, precis som vanligt, jätteledsen om Du som min vän inte mår bra just nu, för det är flera av er som inte verkar va på topp. Men Just nu - kan jag inte göra Nånting alls för att hjälpa er med det. för jag orkar inte. vill ärligt talat inte heller. för jag vill må bra själv först, för annars.. ja..? annars? klart som f.n att man ska må bra själv i första hand egentligen.
förstår att det är svårt att koppla vad det här handlar om för (alla? en del av?) er, för inte ens jag kopplar ju allt. skitläskigt. har aldrig mått såhär - å det e inte att jag konstant sitter hemma å gråter. men faktum är Att jag inte har nån energi alls. Tycker det är ett konststycke att jag faktiskt Diskade igår..! Den ni..!! Det tog mig en veckas samlande av disk, i höjd å i bredd, nu är den diskad. det tog mig faktiskt närmare en förmiddag, med pauser. men jag diskade.
den här veckan har på ett sätt gått fort, samtidigt som jag har segat mig igenom den. mår bättre idag än vad jag gjorde i måndags, minst sagt.. har ännu lång väg kvar, det här är bara början. men det är ändå igång.
ja. då var det skrivet. nåt slags förklaring i alla fall..
ciao.
ganska svårt att veta vad jag vill skriva, fastän jag vet att jag vill skriva Nåt.
tror det började när jag låg hemma å var ganska krasslig förra veckan. har väl sällan haft så mycket tid att tänka å känna, faktiskt. flera DAGARS stillasittande å ligga-still.
gick på jobbet i fredags förra veckan, kände mig inte alls pigg. tänkte att det var för att jag nog ännu var lite sjuk. men.. såhär i efterhand hade jag nog faktiskt fysisk ork för att va där. jag var där också, även om jag tog en 20 min för att vila före krogtömningen. sen, efter nattpasset, gick jag hem och läste på nätet om depression.
det slog mig då, att det skulle kännas skönt om jag skulle få den diagnosen. för så känns det, i mig, att jag mår. samtidigt som det var nästan läskigt att läsa, för att det var träffande, så.. gjorde det känslan tydligare, på nåt sätt. av vad som är fel.
jag sov, och vaknade riktigt låg på eftermiddagen. det var där och då som det brast. tog stopp. satt hemma hos regina o johnny i flera timmar och lipade och drack en halv kopp the på hela tiden. de tipsade mig om att man ju Kan sjukskriva sig.
Va? Come again?
Jag blöder inte. Det gör inte ont i nåt ben. Jag är snorig men jag använder nässpray. Sjukskrivning?
Jag jobbade lördagnatten, började flera timmar efter att jag egentligen skulle ha börjat, gick på ren viljestyrka. Skulle köra på söndagen igen, 18-01, och hade tänkt köra det. Men ringde till min chef och sjukskrev mig några timmar före.
Från att på lördagskvällen tänka "njaej, sjukskrivning ska det verkligen behövas?" till att på söndagen snudd på lipa chefen i örat.
här går det undan.
Fick en tid hos en läkare på måndagen, riktigt bra, han lyssande. Jag fick en remiss till nån terapeut eller vad han nu är som jag ska få prata med. Plus återbesök hos doktorn. Han sa, även om han också betonade att på 40 minuter ställer man ingen tydlig diagnos, att det jag berättade om hur jag känner, ibland har tydliga likheter med depression. Att vi får avvakta och kolla lite mer på det, om det är det.
Det är stort. Men på nåt sätt kändes det bättre, lugnare, när han säger att ungefär 30 procent av Sveriges befolkning någon gång har någon slags depression. Ojoj.
---
Sjukskrev mig i en vecka, vilket egentligen innebär att jag ska börja på söndag. Men jag har pratat m min läkare idag och han tycker att jag ska tillbaka tidigast på måndag, men att jag får känna efter själv sen.
---
Har inte pratat med många den här veckan. Orkar inte. har träffat min familj. Oscar e så j.a bra att prata med å hänga med, han verkar fatta och vill verkligen förstå. fantastisk lillebror. Mamma å pappa kopplar också, utan att säga mycket i onödan. "been there..".
var i vibble häromkvällen och Bill å Åsa kom förbi. dom är som familj för mig, riktigt sköna personer, dom har varit med från att jag föddes. jag var nervös innan dom kom. och satt nästan helt tyst när vi fikade. lyssnade, men kunde inte förmå mig att prata. det är läskigt, att inte vara sig själv, orka vara det, ens när man har de absolut närmaste runt bordet.
---
ändå är det den här veckan, som de som jag faktiskt träffat eller pratat med, faktiskt erkänt för mig hur de har mått/mår nu eller förr. har sällan fått så många bekännelser som nu - eller så är det att jag registerar allt annorlunda nu.
för sanningen att säga, så är jag självklart, precis som vanligt, jätteledsen om Du som min vän inte mår bra just nu, för det är flera av er som inte verkar va på topp. Men Just nu - kan jag inte göra Nånting alls för att hjälpa er med det. för jag orkar inte. vill ärligt talat inte heller. för jag vill må bra själv först, för annars.. ja..? annars? klart som f.n att man ska må bra själv i första hand egentligen.
förstår att det är svårt att koppla vad det här handlar om för (alla? en del av?) er, för inte ens jag kopplar ju allt. skitläskigt. har aldrig mått såhär - å det e inte att jag konstant sitter hemma å gråter. men faktum är Att jag inte har nån energi alls. Tycker det är ett konststycke att jag faktiskt Diskade igår..! Den ni..!! Det tog mig en veckas samlande av disk, i höjd å i bredd, nu är den diskad. det tog mig faktiskt närmare en förmiddag, med pauser. men jag diskade.
den här veckan har på ett sätt gått fort, samtidigt som jag har segat mig igenom den. mår bättre idag än vad jag gjorde i måndags, minst sagt.. har ännu lång väg kvar, det här är bara början. men det är ändå igång.
ja. då var det skrivet. nåt slags förklaring i alla fall..
ciao.