tovisen

Dagens vikt: 80,7 kg
Förändring: - 1 hg
Totalt sen start: - 6,0 kg

veckans träning:

75 min thaiboxning
vardagspromenader

Så jag är rätt nöjd med att jag höll vikten mot förra veckan, med tanke på en lyxhelg med Grynet och en sockersvacka på det, faktiskt.

I eftermiddag blir det storhandel (storhandel i min värld innebär det som får plats i en ryggsäck och ett par kassar, max) och förhoppningsvis lite studier. Eventuellt. Kanske. Möjligen. Får se.

---

Nu har jag valt praktikplats. I mitten av januari börjas den och pågår sen till i början av juni. Spännande! När jag såg på listan över vad man kan få välja, kändes BUP rätt (Barn- och Ungdomspsykiatrin). Men på mötet med praktikhandledaren sa hon rakt ut att det inte finns några platser där, visst kunde jag skriva upp det som förstahandsval men hon kunde inte lova något. Så jag väljer det inte alls, eftersom det känns som att jag då skulle, krasst sett, bara ha 2 val i verkligheten.

Såhär har jag skrivit i blankettet nu iaf (och förklaringarna under är tagna från praktikhäftet):

1. Institution med inriktning på barn- och familjebehandling

Kan vara, om jag förstår det rätt, både utrednings-/akutenheter där man undersöker barnens utvecklingsnivå, föräldrarnas resurser osv. osv, och behandlingshem där grundtanken är att bryta negativa mönster i livet, som exempelvis kriminalitet eller missbruk.


2. Socialtjänst inriktat mot förebyggande och stödjande arbete

Tror här att man kan få jobba med t.ex. barn- och familjegrupper, vuxengrupper, förskola och familjehus, plus ev. en del myndighetsutövning i det.


3. Hälso- och sjukvård, psykiatrisk inriktning

Vuxenpsyk är det man hamnar inom då, med allt vad det kan innebära!


---

Ja, vad säger man. Det blir lite vad det blir? Jag tror det blir bra oavsett vart jag hamnar!

Kramkram.

(morgon)

jag har ingen lust att gå till skolan idag!!!

ska gå, nästan enbart för att det är jag som har föreslagit att vi ska ses i gruppen idag.
seminarium imorgon. heldag idag. långa dagar hela veckan.

känns lite bättre att se att det är halvdagar inplanerade nästa vecka, för det innebär att det kommer
finnas tid till läsning på förmiddagar/eftermiddagar utan att somna med näsan i böckerna.

hur som helst så har helgen varit väldigt fin med Grynet - jag saknar henne redan.

puss


(eftermiddag)

jag är glad att jag gick till skolan idag

inte i första hand för föreläsningar, eller -"en", för jag var där i 2 timmar. men jag är väldigt glad för fikan med Erika och Tobias efteråt. Typ tre timmars kaffe och trioterapigrupp. Riktigt fint.

ikväll blir det sömn, jag är lite låg allmänt. inser liksom hur långt bort från många av mina bästa jag faktiskt bor. och vart jag än skulle flytta så är dom likt förbannat så väldigt utspridda, så det i sig löser kanske ingenting.

puss igen.

Upp å ner, ner å upp - känner ni igen det? :) Den här veckan skulle det ju kunna ha å göra med den där fasligt goda äppelkakan i helgen. Fanns ingen hejd på njutningen (slash hets, snudd på, aj aj men gott gott). Ja ja, ärligt talat: det är helt okej att inte ha gått ner men jag ser fram emot att vågen börjar på en 7:a snart igen, med tanke på att det är jättemååånga år sen senast.

Dock tror jag inte att det blir till nästa vecka, hehe - Grynet kommer på fredag och det är inplanerat middag, lunch, fest, brunch på söndag - fest i dagarna tre med andra ord. Ska bli jätteroligt :) :) :) (dessutom så kommer min bästaste Regina hit i november! Jag räknar f-n dagarna och jublar inombords redan!!!)

Vecka 24:

Dagens vikt: 80,8 kg
Förändring: + 3 hg
Totalt sen start: - 5,9 kg


Träningen i veckan har sett ut såhär...
...30 min crosstrainer gymmet
...55 min spinning bas (kul eller inte? ingen aning!)
...75 min thaiboxning

Inte en minut promenad mer än till spårvagnen och hem igen! Slappt!

-------------------------------------------------------------------


Angående nåt helt annat - vill förtydliga lite om temat skriva/träffa mannen som dödade min bror.

Att skriva till honom är betydligt enklare än att träffa honom. Ett brev får jag svar på, eller så får jag det inte. Jag kan välja om jag vill läsa brevet när det kommer, eller bränna det om jag skulle ha ändrat mig då... Kanske är det vktigaste att jag får skriva nåt till honom (jag har visserligen skrivit en gång förut, precis när det hade hänt. Då var åklagaren tvungen att läsa det före det överlämnades, och åklagaren hade hälsat pappa att det kanske var det tyngsta straffet för honom. Jag tror det var det jag ville uppnå vid tillfället, är inte riktigt samma idag, tror jag.. Lätt å säga nu)

Men - om jag skulle vilja träffa honom och han mig, så kommer andra frågor upp. Jag ser ju inom mig att han har ändrat sig. Att han är drogfri inne på fängelset, kanske har gått dom där fina programmen Kriminalvården har (........) och att han ångrar sig. Kanske har han kontakt med sina två barn.

Men, det där kallas hopp och fantasier. Kanske är det verklighet. Om jag ska träffa honom så måste jag vara inställd på att det kanske är raka motsatsen jag möter. Han kanske inte är drogfri även om man borde vara det i fängelsemiljö. Han kanske inte alls mår bra, 12 år inlåst kan väl göra det ena och det andra med en människas psyke om man inte är på topp före man hamnar där (vilket han uppenbarligen inte var, visserligen mest/"bara" pga. missbruk). Han kanske är ett as, kort sagt (läs: jag skulle se honom sån).

Så det är för min egen skull som jag tvekar. För att jag inte vill gå dit i tron om att det ska bli bättre. Det kan rasera det jag byggt upp också. Så därför ska jag fundera ännu lite till. Tror att brev kan vara en bra början.

(För den delen så kanske han inte alls bryr sig om att träffa mig heller, när det kommer till kritan.)

-------------------------------------------------------------------

Dags att göra mig i ordning. Jag får frukostsällskap av Satu och Erika, tänka sig :) Mys.
Kramkram.

Idag hade vi en föreläsning om barn och ungdomar som har en nära anhörig som sitter i fängelse, eller som avtjänar sitt straff på annat sätt. Det var faktiskt den bästa föreläsningen på länge, jag är glad att jag gick.

Några berättelser följer med mig extra starkt. Föreläsaren, som jobbar i en organisation för just de här personerna, berättade om ett tillfälle när han hade följt med en pojke till en anstalt för att hälsa på sin pappa.

När pojken går igenom metalldetektorn, så ger den utslag - börjar pipa. De hittar en ficklampa i pojkens ficka och frågar honom varför han har en ficklampa med sig?

"Så att jag ska kunna se pappa", säger han. De undrar vad han menar... "Ja, men så att jag kan lysa på hans ansikte och så jag kan se honom när jag pratar med honom".

Pojken tänkte att hans pappa satt i en fängelsecell modell fängelsehåla.

:(

En annan berättelse handlade om en pojke vars pappa skulle avtjäna sista delen av sitt straff med elektronisk fotboja. Pojken undrade lite orolig om han skulle kunna få åka till simhallen med sin pappa, och bada. "Är du orolig för att den ska skadas av vattnet?" undrar dom, för att få reda på hur han tänker.

Men pojken är orolig, för att hans bild av en fotboja är en sån med en lång, tung kedja med en stor järnklump i slutet. Med en sån boja skulle pappa sjunka i bassängen...

:( igen.

Alltså, först fnittrade vi till (lite nervöst?) i föreläsningssalen. Men sen blir det liksom rätt jobbigt, att inse att barnen faktiskt kan se på det såhär! Förutsatt att de ens vet om att mamma eller pappa sitter i fängelse.

Det är så mycket skam förknippat med fängelse, och jag kan bara gissa hur folk kan reagera om de hör att någons man (mest troligt, statistiskt) har mördat något. Hur man ser på den mannen i föräldrarollen.

Jag känner såhär:

Det är inte upp till varken dig eller mig att döma någon för det. Fängelse är fanimej straff nog, vill jag påstå. Om någon har en anhörig som sitter inne, avtjänar dom ett lika långt straff, fast på utsidan.
Jag tror också att man kan välja att se på en människa och dess handlingar som inte alltid riktigt synkade.

Och ja, jag tycker att jag kan uttala mig det som anhörig till en mördad människa.

---

Kom på tanken idag igen, att kanske skriva ett brev till han som dödade Niclas. Vet inte vad jag skulle skriva. Men jag tror det skulle kunna vara nåt jag behöver göra. Kanske träffa honom också. Fast jag vet inte riktigt. Då måste jag tänka igenom det mycket mer först, om varför jag vill göra det överhuvudtaget.

Nu är det läggdags.
Kram.

Klockan hann slå över till nytt dygn innan blogg.se laddade klart - så goddag får jag säga :)

Egentligen borde jag kanske sova? Men efter en sen middagslur á la klockan tio cirkus, har jag rört till lite i tröttheten/vakenheten. Hur som helst, så har jag längtat efter fredag-lördag-söndag-HELG sen i måndags morse. Den här veckan har känts lång innan den började och idag hade jag inte lust att lämna sängen, mest bara för sakens skull. Dessutom är det Kallt att kliva upp när det knappt är varmt under täcket. Jag överväger starkt att börja sova med strumpor och heltäckande klädsel men min karl protesterar! Jag undrade om han kunde tänka sig att stå ut med bara strumpor och inte byxor/tröja, men han såg helt hålögd och apatisk ut under det samtalet.

Därför har jag nu snott till mig båda täckena och han kommer troligen få jobba hårt för att ta ett av dom när han kommer o lägger sig. Lär snarare snällt få dela :)

Även om veckan har känts lång och jag har varit förvirrad vilken dag det varit konstant, så tycker jag att det finns vissa saker som har varit TOPP:

* återigen: min grupp i skolan. Dom 5 personerna som jag är ihop med, känns redan för mig lite som en skolfamilj. Jag bara myser och trivs, det känns som att vi är så synkade och att det ger mer än vad jag nog kunde vänta mig innan, även om jag visste att vi var för sig är rätt trevligt funtade ;) Vad jag är glad för att det känns så fint!

* att jag känner att jag valt rätt utbildning. I våras var jag osäker en period, kanske var det skoltrötthet eller så var det inte rätt just då, i hjärtat. Men nu under den här kursen känner jag att det händer grejer inom mig och i mötet med dom andra (hör säkert ihop med gruppen) och jag trivs med det, gillar att utvecklas på det sättet. Läcker kurs, som ger utrymme för det!

* att jag lyssnat på min kropp, vilket visar att jag lärt mig vara mer lyhörd för mig själv, ytterligare ett bevis! tagit ett par vilodagar efter känning i fotlederna efter medelpasset från helvetet. det var smart gjort, för ikväll på gymmet kändes det ingenting alls :) Däremot insåg jag hur sjukt tråkigt det var att stå på en crosstrainer i 30 minuter. Hur stod jag ut förut, så ofta? Tur att jag hittade nåt roligare att göra!

* att jag är kär och glad att jag har Thomas i mitt liv :)

* sist men inte minst så är det helt j---a underbart att det är lördag imorgon, ingen telefon eller väckarklocka ska ringa förrän jag vill :) sen ska jag baka äppelkaka och dricka nåt glas rött mot aftonen. helt fantastiskt.

Det här blev ju nästan sentimentalt :D

Massor av kramar!

Tack alla ni fina för era kommentarer, vad underbara ni är :)

Vecka 23 idag, tiden springer iväg! Dagens nuffror:

Dagens vikt: 80,5 kg
Förändring: - 8 hg
Totalt sen start: - 6,2 kg

:)

Dom hektona har jag jobbat för, både intag och träning. Mitt mål på 3 träningar per vecka är uppfyllt med råge!

intervallträning + promenad 70 min
intervall 30 min
promenad 45 min
medelpass (DÖDLIGT jobbigt, fy f-n) 55 min
thaiboxning 75 min


Ikväll ska Thomas och jag mötas upp i stan och ta en promenad, sen käka nåt enklare. Mysigt.

Massa rätt yrvakna kramar.

Såhär är det:

• har världens bästa grupp i skolan, vi är sex pers och jag gillar verkligen varje person och hur vi verkar fungera tillsammans. topp! framför allt eftersom vi ska grupp-hänga hela kursen igenom, fram till i mitten av januari och växa var för sig och inom gruppen.

• kursen är riktigt, riktigt intressant och jag tror den kommer växa för varje dag. mer om den senare.

• kursen är riktigt, riktigt massiv och jag tror jag kommer få plugga snällt i helgen för att ligga i fas.

• den friterade fetaosten på Meze i Vasastan är snuskigt, löjligt, sjukt, underbart god. Igen, jaaa!

• den friterade camenberten med friterad persilja och hjortronsylt var en speciell upplevelse. kommer troligen testa igen om några år mest för att uppleva gamla tidiga minnen från restaurang med min fina man och trevliga vänner. i övrigt är hjortronsylt Lätt godast varm tillsammans med vaniljglass!

I helgen blir det hemmafix, det blir plugg, träning och söööömn. Behöver börja fila på CDK:s hemsida på allvar, bara gjort mentala skisser hittills. Eventuellt blir det ett försök att få ge blod, hittills har dom inte velat ha mig, dom menar att mina värden är rätt dåliga för att dela med sig av. Men det vill jag tro att det var förr, och nu är nu!

Kram på er, ha en underbar helg!

Det blir bara mer och mer uppenbart för mig att jag behöver struktur för att fungera i vissa avseenden. Rätt många. Jag gillar vardag, till exempel. För det betyder att jag kan slappna av i att jag vet vad som komma skall, och fokusera på andra saker, som att må bra och ta hand om mig själv.

Idag skulle min dag se ut såhär:
skola 9-12 och 13-16
tidsfördriv på stan till
terapi 18-19
tidsfördriv på klubben till
thaiboxning 20.45-22.00
sen hem och mysa, äta och somna gott.

Ungefär halv tolv ändrades dan! Vi slutade tidigare, hade långlunch och gav upp efter en timmes urtråkig föreläsning.
Egentligen förändrades läget redan tidigare - min terapeut hade försökt nå mig precis när lektionen hade börjat där klockan nio. Hon skrev ett sms sen och sa att hon var tvungen att avboka ikväll, men att jag kunde ringa om det var nåt.

Det är inget speciellt alls! Så det är lugnt i sig. Men jag kom på ikväll när jag satt i soffan och inte alls hade lust att bege mig till nån träning, att förra (och enda) gången det hände att hon avbokade, så reagerade jag med att käka kladdkaka om jag minns rätt. Rätt mycket kladdkaka, och på det där sättet som jag gjorde när jag inte mådde bra i ätandet.

Så, ikväll slog det mig alltså att jag nu istället reagerade med att "nää jag orkar inte ta mig till stan och träna" mot att för, typ ett år sen?, ha bakat nåt med mycket fett och socker.

Först tyckte jag inte om att jag reagerar som jag gör nu heller men sen tog jag mig i kragen. Nån thaiboxning blir det inte för jag vill mysa i soffan med kaffe och en nybakt spenatbrödbit. Men jag tog mig ut och joggade/gick i snudd på en halvtimme. Jag är glad att jag gav mig själv den halvtimmen och bröt ett gammalt, långdraget mönster av totalt avbrott när något inte blir som man tänkt sig.

Och för mina socionomkompisar (eller er som är intresserade/kan nåt om psykoterapi): minns ni skolan när vår lärare beskrev "det slutna rummet" i psykoterapin, med samma plats, samma tid gärna varje vecka osv.? Det är verkligen så, i alla fall för mig och min terapeut.

Det är väldigt sällan hon gör återbud överhuvudtaget och framför allt såhär sent, som på samma dag. Tror att anledningen är just den här reaktionen som det kan få. Eller kanske flera anledningar.


Åh vad skönt, jag behövde få ur mig det där i skrift så jag kan se det lite klarare själv.
Nu - receptet på spenatbrödet jag bakat idag! Bild har det inte blivit nån, är rätt besviken på min mobilkamera.

Spenatbaguetter/-bröd
25 g jäst
5 dl vatten
250 g hackad fryst tinad spenat
1 msk salt
1 msk socker
2 msk olivolja
3 dl grahamsmjöl
1 liter vetemjöl
1 dl vetemjöl till utbakningen (gärna special)

Värm vattnet till 37 grader och rör ut jästen i det. Blanda i spenaten, saltet och sockret. Häll i olivoljan och sedan mjölet, rör om ordentligt (jag rörde inte alls så länge och det blev jättebra ändå). Låt jäsa i en timme eller drygt det, ett tips är att ställa bunken på spisen och ha ugnen igång (elräkningen till trots) - det jäser kalasbra då!

När det sedan jäst, rör du ner max 1 dl mjöl och rör omkring en kort stund!

Mjöla bänken/bakbordet REJÄLT och "häll" ut degen på det - mjöla gärna runt hela degen så du kan hantera den bättre, det lär vara rätt lös och det blir det jättegott bröd av. Snygga dessutom, med lite mjölad yta.

Dela degen i 2 delar. Platta ut en del i taget till en rektangel och vik sedan långsidan mot dig 2 gånger för att få brödet luftigt. Skär den hopvikta plattan i 4 delar och lägg på bakplåtspapprad ugn. Samma sak med andra deghalvan såklart!

In med plåten mitt i ugnen på 225 grader, bra fråga hur länge - jag tog ingen tid. Tio minuter kanske? Spraya gärna in kallt vatten i botten av ugnen de sista minuterna. Frasigare yta på så sätt!

Enjoy :)

Ner å upp, upp å ner!!

Dagens vikt: 81,3 kg
Förändring: + 4 hg
Totalt sen start: - 5,4 kg

Bara att ta bort minuset framför 4:an och sätta dit ett plus i förhållande till förra veckan. Vad tusan! Nä, känner inte att jag förtjänat 4hg plus faktiskt. Jag har tränat 2 thaiboxningspass och ett yoga plus promenader (bra! klapp på axeln! roligt var det dessutom!).

Grejen är denna:

jag vill ha nya träningskläder

och nya träningskläder ska jag ju först köpa till mig själv när jag kommit ner på 80 kg. Ska dra i flera växlar nu, för jag har verkligen haft det siåsådär med motivationen. Iofs rätt skönt att trivas som jag gör nu på min vikt. Men det finns två delar av det.

* Absolut underbart att jag trivs med mig själv och känner mig snygg och fin mot vad jag gjorde för en massa kilon sen, tummen upp!

* Jag ska inte lura mig själv att stanna på den här vikten med anledningen ovan, eftersom jag vet att jag ännu har mitt mål framför mig som jag vill nå, för att bli lättare och ta hand om min kropp så det sitter in i ryggmärgen.


Idag hemmaplugg! Min karl e hemma och jobbar dessutom, vad mysigt, då får jag lunchsällskap :)
Puss puss.

Ikväll tog vi oss till ett yogapass på Friskis, Thomas och jag. Jag var väldigt uppe i varv och trött på en å samma gång när vi gick dit och tvingade mig själv att andas lite djupare ett gäng gånger före vi ens gick in. Väl på plats gick det rätt bra att vara just DÄR och inte nån annan stans i huvudet. Skönt! Efteråt skuttade jag ut genom dörrarna :)

Passet var mer som ett stretch-pass än träning i sig, som jag gillar när yoga är. Fast eftersom det var lugnt och ganska mjukt hade man mycket tid att verkligen känna in kroppen så det var skönt och väldigt bra eftersom jag inte yogat mycket än!

Hittade några bra filmer på youtube häromdagen faktiskt - sök på Yogatic (eller gå in på yogatic.com) och kolla lite. Gillar dom! Funkar ju kalas att göra hemma i vardagsrummet.

Siktar på att i oktober träna 3 gånger per vecka!

Det är ett möjligt mål! Allt över är bonus och jag hoppas jag får vara frisk :)

Puss kram sov gott.

Men det är det värt, vi hade en jättebra kväll hos Maria och Peter igår för att fira att hon fyllt 40! Det var en jätteskön blandning av folk, tydligen kände dom flesta inte varandra sen tidigare men känslan var verkligen den.

Trodde inte att vi skulle komma hem vid två och att vi faktiskt skulle sova till fyra idag... Behövligt... Varför fick jag för mig att rökning var en bra idé igår? Är länge sen jag kom på såna idiotgrejer på fyllan. Framstod som kul och gott igår, men det var det inte, inte som jag tyckte förr. Puckat val för det har gjort mig mycket mer matt idag.

Dessutom är bakfylla = chokladsug. Åh jag vill baka kladdkaka men tänker på hur onödigt det känns i grund och botten. Fan. Får klura på det här ett tag.

Puss.

SÅ SJUKT BRA TRÄNING IKVÄLL!
Känner mig nästan tjatig men jag MÅSTE ju få ur mig det här på print :)

Fick håll redan på uppvärmningen och tänkte "oh oh" - men tog mig över gränsen. Dom 75 minuterna gick alldeles för fort och då körde vi ändå över en frivillig rond sparring på slutet där.

Sparring - alltså att slåss mot varandra "på riktigt" fast mjukt och väldigt kontrollerat (än så länge i alla fall), utan mitsar - var en Väldigt, väldigt, väldigt konstig upplevelse.

Har man inte hört hela livet att man inte ska slå folk? Att det är fel, sparkar är inte heller godkända... Men på med ett par handskar och sen igång. Buss på!

Av misstag råkade jag träffa min partner lite löst på näsan och spontant utbrast jag ett "Förlåt!!" haha, ja, lite ovant är det med andra ord :)

Så nöjd :) Fast det värker en del i axlarna, hoppas det går över och inte övergår till nåt värre. Glömmer nog att slappna av och släppa ner axlarna som man ska.

Go natt :)