2010-08-30 Rivstart.
Skolstart idag - jag fick djupandas för att inte dras med i viss skolpanik. Imorgon är det jag som går upp vanlig tid (alltså: inte sovmorgon) och pluggar heldag. Lite fix å trix med böcker blir det, och förberedelser inför C-uppsatsen. "Vi hörs om fem veckor, sociala livet". Men, ja just det: då börjar ju själva C-uppsatsskrivandet. Vi ses om ett år, när sista året på utbildningen är klar och lugnet sänker sig över studenterna! ;)
Filippa: det var bra tomt utan dig i Linnésalen idag! Men shit vad jag antar att du känner att du har gjort rätt val! :)
Fick idag en otippad kommentar på ett väldigt gammalt inlägg, från januari 2009! Så jag passade på att kolla vad jag hade skrivit den månaden. Jag mindes att Gunilla och jag träffades hos Monica här i Göteborg i slutet på januari, för det var sista gången hon var i Göteborg och även bara ett par dagar innan Thomas och jag träffades för första gången. Men jag mindes inte att jag hade skrivit om henne i inlägget:
http://tovisens.blogg.se/2009/january/2009-01-21-komplett.html
Kramkram.
Filippa: det var bra tomt utan dig i Linnésalen idag! Men shit vad jag antar att du känner att du har gjort rätt val! :)
Fick idag en otippad kommentar på ett väldigt gammalt inlägg, från januari 2009! Så jag passade på att kolla vad jag hade skrivit den månaden. Jag mindes att Gunilla och jag träffades hos Monica här i Göteborg i slutet på januari, för det var sista gången hon var i Göteborg och även bara ett par dagar innan Thomas och jag träffades för första gången. Men jag mindes inte att jag hade skrivit om henne i inlägget:
http://tovisens.blogg.se/2009/january/2009-01-21-komplett.html
Kramkram.
2010-08-27 ♥ Gunilla.
Idag är det två veckor sen Gunilla gick bort. Vissa dagar - är det på nåt sätt lite lättare. Förmodligen för att man inte orkar ha sådär ont hela tiden. Så man trycker bort det. Fastän man vet att det kommer tillbaka väldigt snart.
Skulle så gärna vilja kunna formulera allt vad hon betytt för mig men jag vet verkligen inte om orden räcker till. Hon har funnits i mitt liv sen jag föddes, och familjen har hon funnits för sen långt före. Niklas och hennes son Victor började samma klass innan mamma och pappa hade köpt huset, och på den vägen var det. Först när Niklas dog fick Gunilla och jag den vänskap som min sorg bygger på. Hon fanns där, för hela familjen, med stora öron och ett enormt hjärta. Sörjde med oss.
Så många timmars samtal om livet. Det lilla och det stora, allt fick plats. När hon åkte för att jobba i Bosnien i ett SIDA-projekt åkte jag ner och hälsade på henne, min första "egna" utlandsresa, utan föräldrar. Då var jag sjutton. Vi pratade länge om att åka tillbaka och göra en fotobok av platserna vi tyckte bäst om.
Där hon växte upp, på södra Gotland, ligger hennes föräldrahem. Det gamla hönshuset är omgjort till ett litet hus, som de kallar just för Hönshuset. Så många gånger som vi varit där, ibland bara hon och jag, lagat indisk mat, fikat framför öppenspisen och sovit på soffan framför elden.
Hon var den enda jag vet som kunde trycka gasen i botten för att hinna till solnedgången i tid! Så länge man hann se en strimma av solen gå ner i havet var det värt det - eller, det var värt det även om man hade råkat missa. Det gick på ställ i kurvorna kan man säga..!
En så otroligt viktig förebild för mig, som har format så mycket av den person jag är. Jag brukar tänka, att jag hoppas att människor när de kommer in i mitt hem, känner sig lika välkomna som man känner sig när man kom(mer) in till Gunilla och Wille. Som när hon träffade Thomas första gången: hon tog hans händer och sa rakt till honom "Välkommen! Om Tove tycker om dig - då tycker jag om dig också!". På det där varma och sanna sättet, sån som hon var.
Jag brukar också tänka - och har tänkt så innan hon gick bort, vad skulle hon säga i det här läget? Hon var diakon och hade en god inställning till människor, en genuin värme. Ett lika värde för alla människor, på riktigt. Tänker att det synsättet lätt kan bli "nåt man säger" men som kan vara svårare att "göra" på riktigt. Jag vill ha med mig en sådan syn på människor jag möter. Att det finns gott i alla.
---
Några ord på vägen. Finns ju så mycket mer. Men ändå.
Är glad att hon funnits i mitt liv och även om hon är borta kommer jag alltid minnas henne och hon kommer alltid ha en viktig roll för mig.
Skulle så gärna vilja kunna formulera allt vad hon betytt för mig men jag vet verkligen inte om orden räcker till. Hon har funnits i mitt liv sen jag föddes, och familjen har hon funnits för sen långt före. Niklas och hennes son Victor började samma klass innan mamma och pappa hade köpt huset, och på den vägen var det. Först när Niklas dog fick Gunilla och jag den vänskap som min sorg bygger på. Hon fanns där, för hela familjen, med stora öron och ett enormt hjärta. Sörjde med oss.
Så många timmars samtal om livet. Det lilla och det stora, allt fick plats. När hon åkte för att jobba i Bosnien i ett SIDA-projekt åkte jag ner och hälsade på henne, min första "egna" utlandsresa, utan föräldrar. Då var jag sjutton. Vi pratade länge om att åka tillbaka och göra en fotobok av platserna vi tyckte bäst om.
Där hon växte upp, på södra Gotland, ligger hennes föräldrahem. Det gamla hönshuset är omgjort till ett litet hus, som de kallar just för Hönshuset. Så många gånger som vi varit där, ibland bara hon och jag, lagat indisk mat, fikat framför öppenspisen och sovit på soffan framför elden.
Hon var den enda jag vet som kunde trycka gasen i botten för att hinna till solnedgången i tid! Så länge man hann se en strimma av solen gå ner i havet var det värt det - eller, det var värt det även om man hade råkat missa. Det gick på ställ i kurvorna kan man säga..!
En så otroligt viktig förebild för mig, som har format så mycket av den person jag är. Jag brukar tänka, att jag hoppas att människor när de kommer in i mitt hem, känner sig lika välkomna som man känner sig när man kom(mer) in till Gunilla och Wille. Som när hon träffade Thomas första gången: hon tog hans händer och sa rakt till honom "Välkommen! Om Tove tycker om dig - då tycker jag om dig också!". På det där varma och sanna sättet, sån som hon var.
Jag brukar också tänka - och har tänkt så innan hon gick bort, vad skulle hon säga i det här läget? Hon var diakon och hade en god inställning till människor, en genuin värme. Ett lika värde för alla människor, på riktigt. Tänker att det synsättet lätt kan bli "nåt man säger" men som kan vara svårare att "göra" på riktigt. Jag vill ha med mig en sådan syn på människor jag möter. Att det finns gott i alla.
---
Några ord på vägen. Finns ju så mycket mer. Men ändå.
Är glad att hon funnits i mitt liv och även om hon är borta kommer jag alltid minnas henne och hon kommer alltid ha en viktig roll för mig.
2010-08-26 Ombyte.
Nu har det hänt - vi har bytt bord i vardagsrummet!
Det mörka, rätt så stiliga men väldigt
slitna bordet, har blivit utbytt mot:
Två mindre, ljusare och lite stelare
intryck än det mörka. Men jag gillar det!
Nu behöver vi dock köpa ny matta också,
för den där ser ju enormt blaskig ut i
jämförelse. Jag vill gärna ha en röd och Thomas
verkar se poängen med det också.
Nya kuddfodral står också på önskelistan.
Vad tror ni skulle bli snyggt?
(en bra grej är också att de nya borden inte
har någon undre skiva där man kan lägga
tidningar, spel och kontroller = saker som
samlar damm på beställning. SKÖNT!!)
Det mörka, rätt så stiliga men väldigt
slitna bordet, har blivit utbytt mot:
Två mindre, ljusare och lite stelare
intryck än det mörka. Men jag gillar det!
Nu behöver vi dock köpa ny matta också,
för den där ser ju enormt blaskig ut i
jämförelse. Jag vill gärna ha en röd och Thomas
verkar se poängen med det också.
Nya kuddfodral står också på önskelistan.
Vad tror ni skulle bli snyggt?
(en bra grej är också att de nya borden inte
har någon undre skiva där man kan lägga
tidningar, spel och kontroller = saker som
samlar damm på beställning. SKÖNT!!)
2010-08-25 Ursäkter.
Ursäkter, ursäkter - hela dagen lång.
"När Thomas kommer hem, då kan vi ju gå och handla tillsammans och då kan vi gå den långa promenaden och gå förbi Willys när vi ändå är där. För då slipper jag gå nu och det blir så mycket trevligare att gå själv. Jag är ju inte på topp, då får man tycka synd om sig själv".
Tydligen är det mycket jobbigare att gå "nu" än att gå "sen".
Tröttsamt! Så nu ska jag jävlarimig dra på mig lite utekläder och skor och ryggsäck, sen ska jag till Willys och handla. Latmasken i mig får stanna hemma eller komma med ut och rastas.
"När Thomas kommer hem, då kan vi ju gå och handla tillsammans och då kan vi gå den långa promenaden och gå förbi Willys när vi ändå är där. För då slipper jag gå nu och det blir så mycket trevligare att gå själv. Jag är ju inte på topp, då får man tycka synd om sig själv".
Tydligen är det mycket jobbigare att gå "nu" än att gå "sen".
Tröttsamt! Så nu ska jag jävlarimig dra på mig lite utekläder och skor och ryggsäck, sen ska jag till Willys och handla. Latmasken i mig får stanna hemma eller komma med ut och rastas.
2010-08-24 ?
Hörrni, jag funderar på om jag verkligen ska fortsätta blogga på den här adressen. Tycker det blir längre och längre mellan gångerna och jag är inte så "på" som jag var förut.
Ska filura vidare ett tag till men är inte helt säker på att det blir en väldigt lång fortsättning (men man ska väl aldrig säga aldrig).
För övrigt har jag ju (som sett på Facebook) fått extrajobb på ett HVB-hem för män med missbruk. Spännande! Ska jobba en långhelg i månaden, blir ju kanonbra!
Kram kram.
Ska filura vidare ett tag till men är inte helt säker på att det blir en väldigt lång fortsättning (men man ska väl aldrig säga aldrig).
För övrigt har jag ju (som sett på Facebook) fått extrajobb på ett HVB-hem för män med missbruk. Spännande! Ska jobba en långhelg i månaden, blir ju kanonbra!
Kram kram.
2010-08-19 Lättare.
Idag är en lite lättare dag. Är trött, och det har nog dels att göra med att sorg tar energi. Men jag är piggare inombords. Det är skönt!
I slutet av juni skrev jag att min plan och förhoppning med sommaren var:
1. bli brun om benen
2. bara göra roliga saker (och låtsas att saker som är mindre roliga är väldigt roliga)
3. lära mig baka surdegsbröd
Jag hann få en solbränd nyans om bena, men den har hunnit regna bort. Ja, ja.
Jag har gjort roliga saker och om inte anant har jag faktiskt låtsas, eller bara tänkt att det ingår i konceptet.
Däremot har jag inte lärt mig baka surdegsbröd. Men det går väl alldeles utmärkt även i höst!
Igår gjorde jag däremot hemmagjord rabarberdricka, Thomas kom hem med en kasse rabarber av en kollega häromdagen nämligen - verkligen gulligt! Sånt gillar vi. Ska palla äpplen av Veronica och göra chutney med. Sånt där gillar ju jag. Makes my days.
Jag kan gärna vara hemmafru i alla fall på halvtid bra länge till. Om Staten tillät det sett till pensionspengar kontra förvärvsarbetade timmar. Alltså: inte i detta liv.
Kramkram.
I slutet av juni skrev jag att min plan och förhoppning med sommaren var:
1. bli brun om benen
2. bara göra roliga saker (och låtsas att saker som är mindre roliga är väldigt roliga)
3. lära mig baka surdegsbröd
Jag hann få en solbränd nyans om bena, men den har hunnit regna bort. Ja, ja.
Jag har gjort roliga saker och om inte anant har jag faktiskt låtsas, eller bara tänkt att det ingår i konceptet.
Däremot har jag inte lärt mig baka surdegsbröd. Men det går väl alldeles utmärkt även i höst!
Igår gjorde jag däremot hemmagjord rabarberdricka, Thomas kom hem med en kasse rabarber av en kollega häromdagen nämligen - verkligen gulligt! Sånt gillar vi. Ska palla äpplen av Veronica och göra chutney med. Sånt där gillar ju jag. Makes my days.
Jag kan gärna vara hemmafru i alla fall på halvtid bra länge till. Om Staten tillät det sett till pensionspengar kontra förvärvsarbetade timmar. Alltså: inte i detta liv.
Kramkram.
2010-08-17 Frid.
När en människa som Gunilla dör finns det tröst i att hon hade sin tro. Hon hade frid i livet och tusen järn i elden. Att hon är borta är faktiskt helt ofattbart. Kan inte ens så fram allt hon varit och kommer vara för mig.
Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination
bortom det vi kallar tid och rum.
Detta mål ger mig mod ger mig kraft ger mig inspiration
till att möta åren som jag nu har framför mig.
Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för
skall jag aldrig släppa taget
om detta osynliga land som kallas himlen.
I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land,
löftet om att jag hör hemma där.
I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand,
att få möta Herren ansikte mot ansikte.
Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för
skall jag aldrig släppa taget
om detta osynliga land som kallas himlen.
Om nu Gud är en lögn har jag svårt se min väg meningsfull,
livet är då ren fåfänglighet.
Men jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull.
Du vet graven som blev lämnad, som blev funnen tom.
Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för
skall jag aldrig släppa taget
om detta osynliga land som kallas himlen.
- Ingemar Johansson.
Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination
bortom det vi kallar tid och rum.
Detta mål ger mig mod ger mig kraft ger mig inspiration
till att möta åren som jag nu har framför mig.
Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för
skall jag aldrig släppa taget
om detta osynliga land som kallas himlen.
I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land,
löftet om att jag hör hemma där.
I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand,
att få möta Herren ansikte mot ansikte.
Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för
skall jag aldrig släppa taget
om detta osynliga land som kallas himlen.
Om nu Gud är en lögn har jag svårt se min väg meningsfull,
livet är då ren fåfänglighet.
Men jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull.
Du vet graven som blev lämnad, som blev funnen tom.
Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för
skall jag aldrig släppa taget
om detta osynliga land som kallas himlen.
- Ingemar Johansson.
2010-08-12 Att unna sig.
Klipper och klistrar, här får ni en krönika av nån som bloggar på Friskis&Svettis hemsida, Anna. Tänkvärt.
"Att unna mig njutningar tror jag inte längre på. Det ligger för mycket dåligt samvete i unnandet och jag hatar att ha dåligt samvete. Därför har jag vant mig av med det. Det är rätt enkelt faktiskt. I dag frågar jag mig bara ”vill jag göra detta eller vill jag inte?
Att unna mig låter som ett misslyckande. Det goda livet är jag inte värd, inte förrän jag har jobbat grymt hårt, tränat maniskt och fått diplom som Supermorsa. Men så orkar ju ingen ha det. Det är då unnandet startar.
Man unnar sig lite ledighet, en bulle till kaffet, ett glas vin. Man unnar sig en chokladbit, några timmar på stan och nya kläder. Ofta försvaras unnandet av ”det här är jag värd”. Som om ingen annan skulle tycka det.
Ur unnarfällan
Jag har också varit en unnare, som har räddat mig ur unnarfällan. I dag unnar jag mig ingenting. Jag bara tar. Bara gör. Känner jag för att vara ledig, försöker jag se till att bli det. Är jag hungrig, äter jag. Är jag sötsugen, snaskar jag. Är jag lat, latar jag mig. Är jag träningssugen, tränar jag. Är jag inte träningssugen, låter jag bli.
Allt godkänt
En av de största vinsterna med att ha lämnat unnarlivet bakom mig är att jag känner tydligare vad jag innerst inne vill. När jag unnade mig gjorde jag ofta något jag inte riktigt godkände. Nu när allt är tillåtit är unnandet så avdramatiserat att det inte är något unnande längre. Det är bara saker jag gör för att jag gillar det.
Mera kvantitetstid
Att unna sig kvalitetstid med barnen efter hårt arbete är nog det värsta unnandet jag kan tänka mig. Att jag ska leda mina barn utifrån mina förutsättningar så att de måste anpassa sig efter vad jag anser är kvalitet leder ofta till konflikter. Jag har ännu aldrig träffat ett barn som unnar sig saker eller vill ha kvalitetstid med sina föräldrar. Det är sunt och det är naturligt. När jag är i kvantitetstiden tillsammans med mina barn kommer de själva med sköna idéer vad de vill att vi ska göra en regnig eller en solig sommardag. Det är då barnen kommer med förslag på äventyr, utflykter och bus som ofta ligger närmare deras värld. En värld full av fantasier, utmaningar och skratt.
Ta allt
Från och med nu är det tillåtet att inte unna sig något alls. Det har jag bestämt. När du inte unnar dig något, utan bara gör sådant du vill och trivs med, då slipper du en massa malande av negativa och kritiska tankar mot dig själv och andra. Det kommer förhoppningsvis att lämna plats för lite skönare idéer om hur du vill leva. Skönt liv är inget du ska unna dig. Ta allt du kan!"
"Att unna mig njutningar tror jag inte längre på. Det ligger för mycket dåligt samvete i unnandet och jag hatar att ha dåligt samvete. Därför har jag vant mig av med det. Det är rätt enkelt faktiskt. I dag frågar jag mig bara ”vill jag göra detta eller vill jag inte?
Att unna mig låter som ett misslyckande. Det goda livet är jag inte värd, inte förrän jag har jobbat grymt hårt, tränat maniskt och fått diplom som Supermorsa. Men så orkar ju ingen ha det. Det är då unnandet startar.
Man unnar sig lite ledighet, en bulle till kaffet, ett glas vin. Man unnar sig en chokladbit, några timmar på stan och nya kläder. Ofta försvaras unnandet av ”det här är jag värd”. Som om ingen annan skulle tycka det.
Ur unnarfällan
Jag har också varit en unnare, som har räddat mig ur unnarfällan. I dag unnar jag mig ingenting. Jag bara tar. Bara gör. Känner jag för att vara ledig, försöker jag se till att bli det. Är jag hungrig, äter jag. Är jag sötsugen, snaskar jag. Är jag lat, latar jag mig. Är jag träningssugen, tränar jag. Är jag inte träningssugen, låter jag bli.
Allt godkänt
En av de största vinsterna med att ha lämnat unnarlivet bakom mig är att jag känner tydligare vad jag innerst inne vill. När jag unnade mig gjorde jag ofta något jag inte riktigt godkände. Nu när allt är tillåtit är unnandet så avdramatiserat att det inte är något unnande längre. Det är bara saker jag gör för att jag gillar det.
Mera kvantitetstid
Att unna sig kvalitetstid med barnen efter hårt arbete är nog det värsta unnandet jag kan tänka mig. Att jag ska leda mina barn utifrån mina förutsättningar så att de måste anpassa sig efter vad jag anser är kvalitet leder ofta till konflikter. Jag har ännu aldrig träffat ett barn som unnar sig saker eller vill ha kvalitetstid med sina föräldrar. Det är sunt och det är naturligt. När jag är i kvantitetstiden tillsammans med mina barn kommer de själva med sköna idéer vad de vill att vi ska göra en regnig eller en solig sommardag. Det är då barnen kommer med förslag på äventyr, utflykter och bus som ofta ligger närmare deras värld. En värld full av fantasier, utmaningar och skratt.
Ta allt
Från och med nu är det tillåtet att inte unna sig något alls. Det har jag bestämt. När du inte unnar dig något, utan bara gör sådant du vill och trivs med, då slipper du en massa malande av negativa och kritiska tankar mot dig själv och andra. Det kommer förhoppningsvis att lämna plats för lite skönare idéer om hur du vill leva. Skönt liv är inget du ska unna dig. Ta allt du kan!"
2010-08-11 Slö.
Hej!
Idag var planen att vandra i Vättlefjäll tillsammans med Jonas men när jag vaknade var jag inte direkt kry, mådde rätt kasst snarare. Så jag avbokade och somnade om --> när jag vaknade några timmar senare var jag med i matchen igen!
Men jag kom liksom aldrig igång med nåt "riktigt" utan bara pep omkring i lägenheten och tänkte "det där borde jag göra. Och det. Kanske det också". Blev några vändor till källarförrådet med grejer som hör bättre hemma där. Jättekuuuul sysselsättning.
Men så ringde jag Jennie! Hon föreslog promenad med Sture (den häftigaste hunden jag vet), sagt och gjort. Vi tog närmaste vägen - också till Vättlefjäll - kantad av spögren: Biltema, Blomsterlandet och Ikea! Kanonbra!
En liten bild av kvällsmys: betongfatet har jag gjort själv. Nöjd! Mycket bra första-försök.
Idag var planen att vandra i Vättlefjäll tillsammans med Jonas men när jag vaknade var jag inte direkt kry, mådde rätt kasst snarare. Så jag avbokade och somnade om --> när jag vaknade några timmar senare var jag med i matchen igen!
Men jag kom liksom aldrig igång med nåt "riktigt" utan bara pep omkring i lägenheten och tänkte "det där borde jag göra. Och det. Kanske det också". Blev några vändor till källarförrådet med grejer som hör bättre hemma där. Jättekuuuul sysselsättning.
Men så ringde jag Jennie! Hon föreslog promenad med Sture (den häftigaste hunden jag vet), sagt och gjort. Vi tog närmaste vägen - också till Vättlefjäll - kantad av spögren: Biltema, Blomsterlandet och Ikea! Kanonbra!
En liten bild av kvällsmys: betongfatet har jag gjort själv. Nöjd! Mycket bra första-försök.
Å efter denna "intensiva" dag håller jag på att få ont i halsen. Alltså blir det tidigt i säng så jag vaknar rekordpigg för att njuta av ledigheten!! :)
2010-08-08 Krig.
Vem väljer att frivilligt räcka upp handen och säga ja till att åka ut och kriga?
"Dom som vill tjäna pengar", är ett av förslagen.
Men vem kan göra av med pengar när man ligger sönderskjuten under jord, med en gravsten vid huvudet?
Man kan säkert diskutera, vända och vrida, på det här hur långt som helst. Men jag fattar det nog ändå inte.
---
Vi började att se filmen Libanon för ett tag sen, som visserligen är väldigt bra men väldigt jobbig (kanske för realistisk?). Så jag gav upp och lämnade Thomas och två katter i soffan. Min rastlöshet störde nog ut hans filmupplevelse kan man säga.
Nu ska jag ut och ta en promenad istället.
"Dom som vill tjäna pengar", är ett av förslagen.
Men vem kan göra av med pengar när man ligger sönderskjuten under jord, med en gravsten vid huvudet?
Man kan säkert diskutera, vända och vrida, på det här hur långt som helst. Men jag fattar det nog ändå inte.
---
Vi började att se filmen Libanon för ett tag sen, som visserligen är väldigt bra men väldigt jobbig (kanske för realistisk?). Så jag gav upp och lämnade Thomas och två katter i soffan. Min rastlöshet störde nog ut hans filmupplevelse kan man säga.
Nu ska jag ut och ta en promenad istället.
2010-08-05 Året Runt.
Nu är "semestern" slut och hemmafrulivet börjar idag igen. Hemma från ön, T:s semester slut, besöket av Bill är förbi - hemma är Ninja och jag kvar.
Tycker det blev lite väl tyst, jag. Konstrast tror jag det kallas. Bill kom till Göteborg i tisdags och då käkade vi middag på Sjöbaren i Haga alla tre (mums!). Igår åkte vi motorcykel i norra skärgården och avslutade med middag här hemma, fisk och skaldjur, ihop med Mona och Lennart som också landat i Göteborg.
De hade med sig en del saker till oss som vi inte kunde ta på flyget. Tio kilo sten till exempel! :)
Tystnaden som kom idag, lyftes av att mormor ringde, glad och pigg (89 år gammal!!), för att säga att hon fått brev av Året Runt. De gillar henne som prenumerant, troligen har hon väl varit det i rätt många år nu ;) så hon hade fått 5 nummer att ge bort till någon annan. Till mig! :) Gulligt. Fullt av fina livsöden och goa recept :P
Kramkram.
Tycker det blev lite väl tyst, jag. Konstrast tror jag det kallas. Bill kom till Göteborg i tisdags och då käkade vi middag på Sjöbaren i Haga alla tre (mums!). Igår åkte vi motorcykel i norra skärgården och avslutade med middag här hemma, fisk och skaldjur, ihop med Mona och Lennart som också landat i Göteborg.
De hade med sig en del saker till oss som vi inte kunde ta på flyget. Tio kilo sten till exempel! :)
Tystnaden som kom idag, lyftes av att mormor ringde, glad och pigg (89 år gammal!!), för att säga att hon fått brev av Året Runt. De gillar henne som prenumerant, troligen har hon väl varit det i rätt många år nu ;) så hon hade fått 5 nummer att ge bort till någon annan. Till mig! :) Gulligt. Fullt av fina livsöden och goa recept :P
Kramkram.
2010-08-02 Countdown.
Om en månad är skolan i full gång igen, vilket innebär att jag nu har varit ledig i 2 månader. He He He. Man kan ju säga att det är rätt så ENORMT bra. Kan göra det här flera gånger i mitt liv jag, lätt.
Är nu hemkommen från Gotland och som vanligt kändes det vemodigt att lämna ön. Full rulle och mycket kärlek i luften = ön. I nättras sov vi 12 personer i mina föräldrars hus, det var nästan hela "grund"familjen med respektiven, min svärmor med sambo, min kusin med sin man och deras 4 barn.. Puuh!! Gillas! :)
När vi väl hade landat i soffan här hemma, var det riktigt skönt får jag säga! Att landa, och bara vara. Skönt det med, även om det är en rätt så rejäl kontrast. Är otroligt glad och tacksam att det har börjat gå direktflyg mellan Gbg och Visby nu!! Det blir verkligen nåt helt annat när man kan åka dörr till dörr på 3-4 timmar (inkl. spårvagn/buss/flyg) mot 12 timmar (spårvagn/tåg/buss/båt)..! UNDERBART!
Det gör ju att man faktiskt kan åka hem nån helg också, emellanåt! :)
Kramkram.
Är nu hemkommen från Gotland och som vanligt kändes det vemodigt att lämna ön. Full rulle och mycket kärlek i luften = ön. I nättras sov vi 12 personer i mina föräldrars hus, det var nästan hela "grund"familjen med respektiven, min svärmor med sambo, min kusin med sin man och deras 4 barn.. Puuh!! Gillas! :)
När vi väl hade landat i soffan här hemma, var det riktigt skönt får jag säga! Att landa, och bara vara. Skönt det med, även om det är en rätt så rejäl kontrast. Är otroligt glad och tacksam att det har börjat gå direktflyg mellan Gbg och Visby nu!! Det blir verkligen nåt helt annat när man kan åka dörr till dörr på 3-4 timmar (inkl. spårvagn/buss/flyg) mot 12 timmar (spårvagn/tåg/buss/båt)..! UNDERBART!
Det gör ju att man faktiskt kan åka hem nån helg också, emellanåt! :)
Kramkram.