tovisen

Jag vet att det inte är så himla listigt att börja räkna ner dagar när det gäller nåt man tycker är tråkigt. Som på praktiken, när jag de sista två månaderna räknade exakt antal dagar som var kvar att uthärda (så kändes det verkligen då). Jag fattar att det ultimata vore att bara vara i nuet.

Ändå kan jag inte låta bli att känna aversion mot att det är typ 25 effektiva skoldagar kvar på min studietid. Kan verkligen inte förmå mig att känna "åååh vad mycket jag kommer lära mig på de få veckor som jag har kvar". Nix nepp omöjligt, får det inte att fungera. Det liksom lite dubbla i budskapet är att jag verkligen ser fram emot masterprogrammet, vilket ju får mig att fundera. Det är kanske inte skolan i sig, utan vad jag just nu läser, som känns lamt. Tyvärr är det nog så, som jag funderat kring förut, att det är så att jag hade fått ut mer av en annan kurs. Kanske.

Däremot, ska jag nu ta och lista saker som är fantastiska med att studera:

- Frihet. Vem kan slappa så som jag har gjort nu sista veckorna? Jag har taggat ner på prestationsångest och blir otroligt glad för ett G på saker jag lämnar in. Det gör att jag inte behöver plugga så hårt som jag gjorde förut.
- Frihet de luxe. Vem kan egentligen käka frukost med sin brorsa ett par hållplatser bort på förmiddagar innan han åker till jobbet, när de flesta andra arbetar?
- Flexibilitet. Att kunna välja själv. Vill jag göra det jag måste kl 07.00 eller klockan kväll? Vill jag ta min lunch när jag är hungrig eller när schemat säger det? Vill jag ta en promenad medan solen skiner eller om en halvtimme när den gått i moln?

Det är så otroligt värdefullt, att ha det på det sättet. De delarna njuter jag verkligen av, och önskar att jag kan ha ett arbete som har inslag av det i framtiden.

Kram!