2010-04-14 En kompis!
Men plötsligt var det flera veckor sen vi sågs: jag var sjuk en vecka, det blev påsk, sen åkte jag andra tider för att jag inte började klockan 08.00 utan tidigare/senare. Så idag - äntligen! Faktiskt, just "äntligen". För det är väldigt roligt att vi kan sitta och prata i 16 minuter till stan, och veta hela vägen att vid kröken in mot centralen är det dags att börja avrunda, för att sedan säga "ha en bra dag!", och jag går av vagnen och kilar mot bussen.
Min spårvagnskompis är trubadur och har varit med i ett band. Så idag hade han med sig en CD och en DVD med sitt gamla band, som jag ska ta å lyssna på under kvällen. Det är ett band han var med i på 60-talet, det är ju riktigt spännande!
Jag gillar sånt här! Att två främlingar kan bli spårvagnskompisar.
Det tycker jag är fantastiskt!
:)
Fan va härligt, å i en storstad dessutom!!!! :D
Fast Göteborg är nog ganska annorlunda mot Stockholm misstänker jag.
DÄR hejas det inte, och chitt-chattas på ngn resväg ihop, trots att man ses dagligdags, trust me, det fick jag lära mig under mitt ½ år i Stockholm.
När jag började hälsa på mina medresenärer på perrongen i Farsta, som stod där VARJE DAG, samma tid som jag, då fick jag inte ens ett "hej" tillbaka.
Och dom tittade på mig som om jag var...
Inte klok.
Och satte sig INTE i samma vagn.
Ja, jag försökte väl fortsätta hälsa PÅ TROTS, sen la jag av.
(Jag ville inte att nån skulle ringa polisen för "ofredande" ;D)
KRAM
Låter helt fantastiskt med spårvagnskompis!
Jag skulle dock aldrig palla att någon okänd pratade med mig före klockan nio på morgonen, då har jag inte vakant än:)
Jag vill med ha en!! Fast det finns ju inge spårvagnar här och jag cyklar men ändå!! Helt underbart ju!!
Puss
:D härligt tove. jag cyklar förbi samma gubbe som väntar på bussen med samma HM-plastpåse(matlådan?) nästan varje dag på väg till jobbet. fast det e inte samma sak ;)