tovisen

2 år sen idag, som Åsa gick bort. En massa saknad. =(

Skrev inlägget förut å postade men jag måste nog skriva lite om kärlek faktiskt. Just att ha sett Bill å Åsa tillsammans, insett att sån kärlek inte är den som 99% av svenssons delar... När man kom hem till dom satt dom ofta och löste nåt korsord, kollade i nån kartbok och planerade nästa MC-resa... Dom hade en relation som var otroligt kärleksfull. Lugn. Tålamod. Kompletterande - dom var inte överens om allt - vilka par är det? Men jag vet att dom under sina ca 20 år ihop, inte bråkade en enda gång, inga hårda ord (man kan säga vad man vill om relationer med bråk å hårda dialoger, men det är INTE ett krav på att få kalla det passionerad kärlek, intalar man sig det tror jag man behöver fundera lite).

Är glad att jag har sett dom tillsammans, att min familj är så nära den familjen, även nu. Vet hur kärlek o en fantastisk relation kan se ut, mycket tack vare dom. Vi pratade om det här precis innan jag åkte från Gotland nu efter nyår, mamma och pappa o jag. Även om jag upplever mina föräldrar kärleksfulla och på många sätt kompletterande, säger dom precis samma saker om just B + Å. Att de hade något extra.

På begravningen spelade dom Pink Floyd, Led Zeppelin o Queen - bland annat. Jag minns inte allt, har ju en förmåga att bli så när man gråter och sörjer så man fryser inombords.

Men den här låten är en jag minns iaf (tror mig minnas). Den ska spelas högt å när man kan sitta ensam och bara andas i soffan. Å så ska man nog lyssna på hela, för den blir som bäst i mitten/slutet.




Så, en massa tankar, helt enkelt.
Kram.