tovisen

Resans första tips:

--- >   Små, vanliga kryddburkar är inte helt täta.
Alltså ska man inte ha överrasknings-strohromen som man smusslat ner i bara en plastpåse.
Snarare i två. Knutna hårt som f.n.
=)

Eftersom både Karin och jag har rest en hel del (how about Australien, Kuba, Nepal, Bosnien...?) så kunde man ju tro att vi skulle framstå som resvana. Men, nåt hände.
Vi försöker checka in med hjälp av Grynets VISA-kort, bara hennes namn kommer upp? Eeeh jag då? Kilar bort till en bemannad disk, får ut mitt boardingpass också. Puh! Försöker få på bagage-tags på väskorna och tältet utan att klistra fast oss själva (lyckades nästan).

Vi vinglar vidare mot specialbagagedisken, för att lämna in rygg- och sovsäckspaketen. "Ingen campinggas", konstaterar Herr Kontrollant. Well okej, du får väl ta den då. Rackarns! Vi tänkte att det skulle va okej så länge det inte var packat i handbagaget... Väl klara, irrar vi oss fram till säkerhetskontrollen, jag sjukt hungrig och Karin skvalande kissnödig (för säkerhets skull sveper hon i sig sista vattnet i militärflaskan, hehe).

Grynet lägger upp trädgårstomten Bertil på bandet och kontrollanten som står där säger menande "jasså här har vi en tomte till...". Frågan är - syftade han på Bertil eller Grynet? =) När det är min tur att gå igenom så piper det om mig, ungefär som vanligt. En kvinna med sökare känner och ordnar, ber mig öppna skärpet, känner på knapparna (tackar högre makter att jag är kvinna och inte man). Hon ber mig att vända mig om, jag lyder ju självklart, foglig som man är såna gånger - och inser när jag vänder mig om att jag nu har 10 personer som stirrar, på mitt öppna skärp. Tur att jag finner mig i situationer ganska lätt - lite nonchigt spänner jag läderskärpet igen, hehehe ;)

Lagom jag är klar och kommer fram till bandet, står Karin ännu där och pratar med ytterligare en av alla 18000 kontrollanter. "Du får inte ta med honungen". Karin ser väldigt tyngd ut och verkar inte vilja gå därifrån - alltså växer kön bakom oss. Jag känner spontant att "what to do?" så jag säger klämkäckt åt killen bakom bandet att "jamen då får du honung i teet ikväll!", å börjar packa ihop både mina o Grynets grejer från bandet (inklusive trädgårdstomte). Inser först senare att min reskamrat nog var bra nära tårarna där. Oops =)

Äntligen mat!! Maxmat å en öl på det, sen var vi ju folk igen. Jag fnittrade - före ölen, märk väl - så jag fick ont i magen när vi diskuterade olika helikopterscenarion som hemresa från fjällen. Hoppas vi slipper!!

Nu kunde man ju tro att resten av den här kvällen skulle vara lugn. Jo jo... Vi är vid gate 39 i god tid, väntar i flock med de andra som ska till Luleå å Kiruna. Ställer oss i kö och Karin kommer förbi. När det är min tur, hejdar kontrollant nummer 18001 mig, med upplysningen att han vill ha min biljett också. Men.. Det där var ju det enda pappret jag fick? Då får du vänta, säger han. Well okej, vad göra? Står där, ser alla ETTHUNDRATRETTIO andra gå förbi oss och in på planet. Tio minuter senare konstaterar flygpersonalen att "välkomna ombord, vi får lösa det här sen. Men du finns inte med i vårt bokningssystem, du har fallit ur. Det står att du betalt, så varsågod."

Nu kan man undra.
Är den här resan menad att ske? Stukat (snudd på bruten, det strålar en knivsskarp smärta emellanåt när jag sätter ner foten, men bara ibland), halsvirus, fallit ur bokningssystemet på flyget. =)

Men nu är vi här! =)
Det är grymt bra. Träffar farmor och myst med henne idag, hon är så fin.
Ikväll ska vi tydligen äta surströmming, okej okej - jag ska hålla andan så länge det krävs!
Imorgon åker vi tåg till Abisko!

Puss å kram!