tovisen

Shit!!

Jag har fått min första tjänst i egenskap av socionom!

:) :) :)

Hur stort är inte det??

I juni börjar jag, efter examen. Galet. Hahaha!

Å snacka om att fira ordentligt: tre veckor i Indien.

Puss på er!

Om några dagar är vi där! På lördag åker vi från Göteborg, och landar i Delhi strax före midnatt samma dag. På söndag tar vi tåget till Agra och möter upp härliga Ida!

 

Den stora skillnaden från när vi t.ex. sågs i Göteborg och det var tokigt kallt och snöade, är den att det i Indien kommer vara en smula varmare!

------------------------

Detta om arbete - ett återkommande tema för mig. Jag har nog bestämt mig för att tacka nej till jobbet som boendepedagog i Göteborg. Jag inväntar just nu svar från Socialtjänsten Barn o Familj i Borås, samt Kungsbackas tjänst som boendepedagog. Det finns just nu flera plus på min +/--lista över Kungsbacka, än den jag har gjort på Borås-jobbet. En stor del av minuspoängen på Borås är: pendlingen. Långt. Mycket tid. Dyrt att köra. Kungsbacka är betydligt närmare, rätt så snabbt och för inte alls lika mycket pengar som att köra själv.

Gällande själva jobben funderar jag på om jag "borde" ta en tjänst inom Barn o Familj som ny. Jag har hört så många säga att "dom nya utan erfarenhet" sätts på såna jobb och att det lätt brister. För att det är svåra situationer att hantera, vilket jag har full respekt för. Jag tror jag skulle kunna göra det bra, åtminstone på sikt, och de har handledning som ett stort inslag. Men, vill jag pressa mig själv dit redan nu? Eller kan barn o Familj vara en framtidskarriär, lite senare?

Angående jobbet i Kungsbacka fick jag idag förklarat för mig att det handlar om mycket handfast arbete. Möte på morgonen, i ett team med 4 boendepedagoger, en socialsekreterare och enhetschefen. Där görs en plan för dagen, en plan som nästan varje dag bryts på grund av att något oväntat händer, som är viktigare att sköta. En hyresvärd som ringer och säger att något inte fungerar med en gäst, och att den personen är på väg att vräkas. Bostadsmarknaden i K-ba är (väl ungefär som i övriga riket) inte välfungerande, och hela 75% av invånarna i kommunen bor i köpta bostäder, inte hyresrätter. Köerna är väldigt långa.

Boende är ju en av byggstenarna för en trygg vardag, som ger ork och energi att hantera resten av livet. Så på det sättet vore den tjänsten säkert väldigt nyttig, att få träffa alla möjliga människor som av någon anledning har problem kring sitt boende.

Men, lönen tycks (tror jag) vara sämre i Kungsbacka. Ska jag köra bil till ett bättre betalt jobb så har jag ändå mindre kvar i fickan när allt kommer omkring, ändå. Och tiden: både pendlingen, och arbetstiden. Kungsbacka är halvtid, alltså 2-3 dagar per vecka, beroende på hur man lägger upp det. Och i Kungsbacka jobbar dessutom både Erika och Tobias, vilket ju har sin poäng! Dom är så himla fina, och det vore kul att jobba närmare dom, faktiskt. Rentav viss samverkanspotential, kan jag tänka mig.

Ja, vad ska man säga? Det är ju faktiskt ännu så att jag inte vet om jag fått något av de här jobben, än. Kungsbacka-jobbet får jag reda på tidigast i slutet av nästa vecka - så det blir till att kolla mailen i Indien :)

Kram på er!

Hej!

Det är mycket som pågår mest hela tiden. Indien närmar sig med stormsteg och det är otroligt häftigt! Vi ska ta sista vaccinationen nu i veckan, bara en sån sak!

Utöver det så är det fortfarande ett heltidsjobb att söka jobb och gå på intervjuer. Idag postade jag följande på Facebook:

"Försöker ordna alla intryck i hjärnan och i hjärtat. Tredje jobbintervjun idag och en fjärde (sista) imorgon. Har tackat nej till ett, blivit erbjuden ett som jag funderar på, och hoppas framför allt att jag får det jag var på idag. Kan vara ett av de bästa problem man kan ha!"

Och vet ni. Jag har funderat himla mycket på hur jag skulle tänka kring att posta inlägg om mina framgångar med att bli kallad till 7 arbetsintervjuer och att tacka ja till "de bästa" - det är otroligt lyxigt att kunna göra det. Är fullt medveten om att en del inte har nån enda intervju att gå på och kanske sitter på den ångst jag satt på själv, för bara ett par veckor sen.

Men, jag kände att det hade blivit en lite dålig spiral av flera bekanta som postade inlägg gällande att man inte fick jobb, finns det några jobb, osv. Därför tycker jag att det finns en poäng med att säga att "hallå - det finns JOBB! sök! det finns att få!".

Dessutom handlar det otroligt mycket, verkligen massor, om att kunna skriva en sån sak utan rädsla för Sköna Herr Jante. Jävla Jante. För hur det än är, så tror jag att det kan sticka i ögonen på människor att jag skriver det på Facebook. Att det går bra för mig. Jäkligt bra faktiskt.

Och det stör mig. Jag tycker att vi ska vara duktiga på att peppa varandra, säga till varandra att vi är duktiga. Istället för att avundas varandra, missunna varandra framgång - kanske på grund av vår egen oro att vara otillräckliga?

För ärligt talat. De jobb jag har blivit kallad på intervju till är jag lämpad för utifrån mina meriter. Det finns det ju många fler som också är: det handlar kanske också om att söka jobb på rätt nivå? Att inte sikta mot stjärnorna utan att ha byggt sin rymdbas färdig (haha!).

Ge mig gärna kommenterarer på detta, för jag är nyfiken på hur ni uppfattar det!

Tänk vad solen gör gott för själen! Igår körde jag premiärsolning på balkongen, bikiniläge rentav! Wow!! :) Kan inte med ord säga hur skönt det ska bli att få sitta i indisk sol och njuta. Kommer i och för sig typ dö av värmeslag större delen av tiden (det ska vara 40-50 grader när vi är på plats). Men ändå. De få dagar vi har närhet till vatten kommer jag va som mest sol-nöjd troligen :)

Igår ringde det från två jobb till och ville boka in mig för intervju. FEM JOBBINTERVJUER. SJUKT BRA. GALET. Jag är så jäää-la glad för det, verkligen! :) :) :) :) Känns tryggt att bli kallad till intervjuer när det är så himla oklart vad som ska gå vägen. Kommer jag få nåt jobb? Kommer jag få nåt jag vill ha? Osv.

De jobb jag är och har varit kallad till är alltså:

- boendepedagog på boende för personer med autismspektrum, sommarjobb
- boendestödjare för personer med psykiska funktionsnedsättningar (i hemmet) och ett annat på boendeför personer med drogproblematik, ett sommarjobb och ett vikariat till i januari
- socialsekreterare på Barn och Familj - tillsvidareanställning
- familjebehandlare/socialsekreterare med inriktning på boende, halvtidstjänst på ett år.

Faktum kvarstår ju att det är läskigt att bara för att man är kallad på intervju så går det inte hundra procentigt vägen. Men, oddsen blir ju bara bättre och bättre, med tanke på att man ändå är en av de utvalda att få komma och snacka lite!

Nu ska jag lämna jobbstress/jobbspänning hemma och åka till stan för att träffa Thomas. Vi ska shoppa svala linnebyxor inför resan, solkräm, alkogel och annat smått å gott. Nånstans i bakhuvudet har jag den debattartikel vi har som uppgift att skriva som hemtenta i skolan. Och allt annat som ska kompletteras inför avresan. Puls, kan man säga.

Kramkram

Är det inte helt underbart med helg? Den här helgen får vi besök av Regina och Johnny och det ska bli otroligt kul! På måndag, först då ska jag kolla nya jobbannonser, skriva hemtenta, fila på stadgar till förening för utsattman.se och ordna med allt det jag behöver göra innan avresan till Indien.

Men i helgen, då ska det bara njutas! Umgås, dricka rött, äta gott. Förhoppningsvis sova några timmar då och då!

Har nu precis sökt ytterligare 7 arbeten. Snacka om att försöka ta kontrollen över sin framtid med de medel man har... Har känts väldigt bra på de två intervjuer jag har varit på i dagarna men vill inte tacka ja till dem jobben (om jag nu får dom) innan att jag varit på Soc-intervjun. Och det betyder ju i så fall att de kanske inte vill vänta på mig. Därför söker jag vidare, för att gardera mig.

Kram på er! Nu ska här dammsugas så att våra gäster slipper vara håriga hela helgen. Älska kombinationen "vår" och "pälsdjur".

En massa tankar på jobb.

Till exempel om lön. När begär man/frågar om lönen? Är det lämpligt att göra det redan på första intervjun? Eller är det som för konservativa att ligga redan på första daten?

Jag har inte vågat fråga om lön på varken intervjun igår eller den jag hade idag. Tänker att det är kaxigt att fråga om lön när man inte vet om de ens vill ha en. När de ringer och säger "ja tack" (förhoppningsvis) har man ju en smula mer att spela på.

Måste ringa Soc i Borås och fråga om de kan tänkas intervjua mig redan nästa vecka, innan påsk mao. Ifall att!

Puss på er.

I natt har jag drömt om Gunilla. Nu på morgonen vaknade jag av att jag grät, fast utan tårar. Tårarna kom först när jag bestämde mig för att jag var vaken.

Det var som en stor sal full med människor, antar att det var som en kyrksal i frikyrkostil, kanske var det Missionskyrkan som var hennes. Som sagt, fullt med folk. Alla där i syfte att ta farväl. Gunilla stod framme och pratade. Och hon pratade till mig. Och sedan till andra. Herregud vad jag saknar henne.

Som en mamma, för mig. Så nära mig har hon varit. Hon har stått närmare mig på många sätt än vad vissa som kanske borde ha gjort det, klarade av att göra. Det är skönt att ha lösenord på sin blogg när man ska skriva det jag ska skriva nu. Men mina föräldrar har nog inte klarat av att möta mina känslor så som Gunilla gjorde. Varken genom en uppväxt som jag inser har innehållit alkoholmissbruk mer och längre än vad jag har trott i hela min uppväxt. Ett alkoholmissbruk som vi blev lämnade så enormt ensamma med, tills jag valde att visa Gunilla. Inte heller orkade de känna och visa hur man kanske kunde sörja fullt ut, när Niklas dog. Locket på? De har säkert gjort så gott de har kunnat. För mig har det inte varit nog.

Det blir en dubbel sorg när jag förlorar henne, en vän har gått bort, en extramamma försvann. En som har burit mig så många gånger när jag inte klarat av att stå ensam.

Inte undra på att det gör ont.