2010-06-23 :)
Det kunde ju bara bli bättre efter en dag som den jag hade igår - och det blev det!
Att gosa med en kärlek man inte sett på ett par veckor är ju klart Toppnivå på, för det första! Fint.
Sen har jag fått sova - fått träffa min Annepanne och käkat lunch med henne. Också väldigt fint!
Är slutligen väldigt, väldigt nöjd med att jag har gått en LÅNG promenad ikväll - första prommisen på säkert ett par månader, värd namnet iaf. Testade att springa några hundra meter och konstaterar att magen har växt och dallrar så att det är obekvämt, snudd på ont, att springa. Vad i helvete! Nåja, jag ska inte låta förvånad. Jag har ju själv ätit mig till varenda dallerkänning, men ändå.
Så nu jä--lar. Nu är det neråt på vågen som gäller. Inga fler ätstörningsstödgrupper som rör till det i skallen till det sämre (som till exempel hävdar att koll på vad man äter är av ondo och likamed att kontrollera "för mycket" och på något sätt menar att tänka på sin kost i syfte att gå ner i vikt inte är okej, utan att samhälleligt ideal som bla bla bla bla bla). OM jag nu klarade av att - hälsosamt - gå ner 15 kg från tunga, ohälsosamma, ätstörningsätna kilon, till att må bättre, vara hälsosammare och trivas miljoner gånger bättre. Vad var problemet?
Jag trodde att den där gruppen skulle vara en sista pusselbit i tankar och känslor kring maten för ett bra tag framåt. Så blev det inte. Men nu är ju den där gruppen slut och framför allt har jag fått perspektiv. Det jag gjorde innan gruppen fungerade för mig. Så det ska jag börja göra igen.
Klapp på axeln!
Att gosa med en kärlek man inte sett på ett par veckor är ju klart Toppnivå på, för det första! Fint.
Sen har jag fått sova - fått träffa min Annepanne och käkat lunch med henne. Också väldigt fint!
Är slutligen väldigt, väldigt nöjd med att jag har gått en LÅNG promenad ikväll - första prommisen på säkert ett par månader, värd namnet iaf. Testade att springa några hundra meter och konstaterar att magen har växt och dallrar så att det är obekvämt, snudd på ont, att springa. Vad i helvete! Nåja, jag ska inte låta förvånad. Jag har ju själv ätit mig till varenda dallerkänning, men ändå.
Så nu jä--lar. Nu är det neråt på vågen som gäller. Inga fler ätstörningsstödgrupper som rör till det i skallen till det sämre (som till exempel hävdar att koll på vad man äter är av ondo och likamed att kontrollera "för mycket" och på något sätt menar att tänka på sin kost i syfte att gå ner i vikt inte är okej, utan att samhälleligt ideal som bla bla bla bla bla). OM jag nu klarade av att - hälsosamt - gå ner 15 kg från tunga, ohälsosamma, ätstörningsätna kilon, till att må bättre, vara hälsosammare och trivas miljoner gånger bättre. Vad var problemet?
Jag trodde att den där gruppen skulle vara en sista pusselbit i tankar och känslor kring maten för ett bra tag framåt. Så blev det inte. Men nu är ju den där gruppen slut och framför allt har jag fått perspektiv. Det jag gjorde innan gruppen fungerade för mig. Så det ska jag börja göra igen.
Klapp på axeln!
Kommentarer
Postat av: maja
Tyvärr är det ju så att sådana grupper inte passar alla typer av människor. Det är ju synd när saker och ting slår åt "fel" håll istället:( Ring om du behöver prata, jag har mer koll än vad jag erkänt för dig vad gäller sånt här. Tänk inte för mycket- bara gör!;)Kraaam gumman!
Trackback