tovisen

Pappa känns döende. Tanken på att åka till gbg på fredag gör ont för jag vet inte om jag kommer se honom i livet igen. Och undrar verkligen om han kommer få träffa pyret. Gråter en massa. Håller hans hand. På julafton var han vaken i flera timmar. Han hade bakat bröd och farmors julkaka dagen innan och satt med i vardagsrummet rätt länge. På juldagen satt han med oss i en halvtimme och slumrade i sängen resten. Julen innan Åsa dog satt hon med oss och åt. Hon vår trött men med. Stannade hemma när vi tog vår promenad. 15 januari dog hon. Pappa är tusen gånger sämre nu än vad hon var. Önskar att jag trodde på ett mirakel.