2011-02-16 Jobbångest.
Fyyyy vilken jobbångest jag har!
Nog för att jag förväntade mig jobbångest mot mitten/slutet av den här sista terminen på programmet. Men inte att den skulle börja redan i januari och pågå konstant, bara lite mer eller mindre. Hu.
Den tråkiga känslan är den att inte vara kvalificerad till majoriteten av de arbeten där socionomer efterfrågas. Det är ofta mer än önskvärt (dvs. krav) på att ha flera års erfarenhet av myndighetsutövning och/eller dokumentationsprogrammen som används.
Kan känna att de två mest strategiska val man kunde ha gjort på Socionomprogrammet skulle vara:
1. Kräva praktikplats inom Socialtjänsten
2. Läsa psykosocial inriktning sista terminen
Jag är medveten om att en del av den här ångesten (förmodligen rätt mycket av den) är ren noja. De val jag har gjort och de erfarenheter som kommit med dessa - har givit mig mycket. Men upplevelsen av att de erfarenheterna inte är högst rankade är jobbig, måste jag erkänna.
För övrigt har jag också bestämt mig för att lämna jobbet på stödboendet. Det är långt att pendla, det är dålig lön och jag upplever att jag saknar vissa strukturer i arbetet, som jag ändå uppfattar kan göra arbetet mer värdefullt på alla möjliga plan.
Synd, att behandlingsassistentjobb på stödboende inte värderas högre i en del organisationer. För jobbet i sig, och de personer jag möter, är otroligt trevligt och bra! Men, om jag ska arbeta för en lön som jag kunde ha struntat i att gå den här utbildningen, då är jag så pass obstinat att jag hellre gör något annat.
Puuust.
Vad sägs om detta, va? :)
Nog för att jag förväntade mig jobbångest mot mitten/slutet av den här sista terminen på programmet. Men inte att den skulle börja redan i januari och pågå konstant, bara lite mer eller mindre. Hu.
Den tråkiga känslan är den att inte vara kvalificerad till majoriteten av de arbeten där socionomer efterfrågas. Det är ofta mer än önskvärt (dvs. krav) på att ha flera års erfarenhet av myndighetsutövning och/eller dokumentationsprogrammen som används.
Kan känna att de två mest strategiska val man kunde ha gjort på Socionomprogrammet skulle vara:
1. Kräva praktikplats inom Socialtjänsten
2. Läsa psykosocial inriktning sista terminen
Jag är medveten om att en del av den här ångesten (förmodligen rätt mycket av den) är ren noja. De val jag har gjort och de erfarenheter som kommit med dessa - har givit mig mycket. Men upplevelsen av att de erfarenheterna inte är högst rankade är jobbig, måste jag erkänna.
För övrigt har jag också bestämt mig för att lämna jobbet på stödboendet. Det är långt att pendla, det är dålig lön och jag upplever att jag saknar vissa strukturer i arbetet, som jag ändå uppfattar kan göra arbetet mer värdefullt på alla möjliga plan.
Synd, att behandlingsassistentjobb på stödboende inte värderas högre i en del organisationer. För jobbet i sig, och de personer jag möter, är otroligt trevligt och bra! Men, om jag ska arbeta för en lön som jag kunde ha struntat i att gå den här utbildningen, då är jag så pass obstinat att jag hellre gör något annat.
Puuust.
Vad sägs om detta, va? :)
Kommentarer
Postat av: maja
Du gör helt rätt, Tove! Att jobba för inget är aldrig något att rekommendera. Du har en utbildning, som du betalat för, vilket innebär att du HAR RÄTT till en vettig lön!Blir så jäkla arg på alla som lockar in en på jobb med skitlöner. Särskilt när det är ett så pass VIKTIGT jobb man utför:(
Postat av: sofie knutas
Hej vännen! Jag kände likadant som dig när jag gick klart min utbildning, att man inte är kompetent nog för vad de skriver att de kräver i tjänstebeskrivningarna. Men sök tjänsten ändå, det finns stor chans att du får tjänsten ändå. Ibland undrar man vad det är för super-människor som de söker och om de finns i verkligheten =) Det löser sig säkert med jobb! Du är bäst ju! Kram vännen!
Trackback