tovisen

Ja herregud. Vips så var man inne i måndag-fredag. Imorgon börjar jag min första "hela" veckan i socialtjänsten, Borås. Mina första två dagar gick i ett nafs och jag har redan massor av grejer att göra. Även om de har sagt att "du kommer aldrig ha det så lugnt som nu i början". Jaha ja, tänker jag. Undrar hur mycket övertidskultur det ligger inbakat på min arbetsplats?

Återstår att se. Tänker att det är viktigt att jag är rädd om mig så jag inte kraschlandar, och det är mitt eget ansvar att ordna i första hand.

Såhär långt trivs jag väldigt bra på jobbet. Det stod en blomma och väntade på mig på kontoret, bara en sån sak. Alla verkar trevliga och jag gillar stämningen. Har fått några egna ärenden tilldelade mig, även om jag ska göra dem tillsammans med andra kollegor i vissa fall.

Andra dagen på jobbet blev jag tillfrågad om jag kunde ta jour-telefonen en stund, vilket jag ska erkänna kändes läskigt: men det är bara att köra på. Självklart ringde telefonen och det blev en lektion i hur svårt det är att ställa tamejfan alla frågor man kan behöva ställa, till någon som vill vara anonym och således inte kommer kunna ringas upp för följdfrågor. Givetvis missade jag ungefär 10 000 frågor. Men - det gick vägen ändå. Det blev ett hembesök och vi (jag och en kollega) kommer göra en utredning som jag inte kan tänka mig annat än att den kommer leda till insatser för berörda personer.

Jag var lite nedstämd av hembesöket, för det innebar att komma så himla nära någons verklighet, på ett sätt jag inte gjort förut. Men jag bestämde mig för att gå hem från jobbet med känslan att om inte vi hade tagit emot det joursamtalet, och inte gjort vårt hembesök, så hade berörda individer inte varit uppmärksammade idag. Och det alternativet känns inte alls bra. Alltså är det bra, att vårt jobb finns. Och att samhället har den här sista instansen för stöd.

Hoppas jag kan bära med mig den känslan också framöver.

---

Idag har jag varit och införskaffat 1 st armbandsur (första på flera år, är av princip emot att kolla på klockan hela tiden, men inser att jag kommer behöva hålla koll på uret i det här jobbet), 1 par nya skor, 2 st jobb-t-tröjor. Min garderob är fan inte soc-anpassad.

Vilka klädkoder gäller på soc, tycker ni? Tycker att det beror på vad man ska göra, såklart. Men jag känner mig inte bekväm i bara axlar, eller i skor som visar tår, t.ex. Tycker att det ändå handlar om nån slags förtroende, både att ta emot folk på kontoret men kanske framför allt när man knackar på hemma hos människor. En uniform på något sätt.

Vad får man inte ha på sig när man jobbar på soc?